Enligt bekanta som tillbringat en längre tid i Grekland börjar den europeiska spliten även att nå det fordom så enade Hellas. Misstänksamheten mellan nord och syd ökar. Nordborna gillar inte söderns lathet, och sydborna är skeptiska till nordgrekernas arrogans. Ungefär som läget ser ut i Italien. Fast nu pratar vi om ett land byggt på stark nationalistisk grund, där frihetskriget mot det osmanska riket och den gemensamma ortodoxa tron format flera generationer. För att inte tala om det upphöjda antika arvet.
Att vara grek var länge det samma som att ingå i ett större sammanhang, dela samma historia, ett gemensamt öde. Men nu har som sagt även athenarnas och spartanernas ättlingar börjat att käbbla allt mer inbördes. Det här är bara ett litet exempel, samma sak händer i allt fler EU-länder, fordom enade regioner och folkgrupper ställs emot varandra. Och jag som trodde att EU var avsett att ena, att skapa fred och stabilitet?
Det finns en risk att Europas södra regioner hamnar i ett klientförhållande till de rikare nordliga staterna. Märkligt nog har även unionens ursprungliga länder ganska dålig ekonomi; att peka finger åt de s k PIIGS-länderna är ofta ett sätt att leda bort uppmärksamhetens från sina egna problem. Länder som t ex Frankrike och Storbritannien har stora skulder, men de kommer undan pga sin forna stormaktsstatus. Och det rika Tyskland kan knappast ro hem valutaunionen på egen hand.
Problemet för länder som exempelvis Grekland handlar mångt och mycket om skattesystemet. Det är givetvis svårare att beskatta ett folk som sysslar med tjänster och kontanthandel, än folk som livnär sig på storskalig industri. Därför har statsmakten ofta varit fattigare och mer ignorerad i söder än i norr.
Traditionellt sett har grekerna devalverat sig ur kriser, vilket varit ett effektivt sätt att få igång turistnäringen. Detta har bidragit till en svag valuta och misstänksamhet mot bankväsendet; grekerna köper hellre mark och fastigheter för sina sparpengar än att ha dem på banken. Beteendet har bidragit till att forma ett ganska rikt folk med många egendomar – men en fattig stat.
Och jag vill framhålla att det finns ett sympatiskt drag i denna misstänksamma hållning gentemot statsmakten.Varför ska jag betala skatt (mina surt förvärvade pengar) till en trött och korrupt politikeradel? Varför? Jag antar att frågan kommer att bli allt mer aktuell även för oss i kalla nord, ju mer integrerade vi blir i gemenskapen, och ju mer makt vi släpper till van Rompuy och hans kollegor i Bryssel.
Nigel Farage (UKIP) blir tystad i EU-parlamentet för sin frispråkighet.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, EU, Grekland, PIIGS, krisen, finanskrisen
