Sverigedemokraterna kämpade länge utanför parlamentet och lyckades slutligen övertyga tillräckligt många om sin politik, och tar därmed plats i riksdagen under följande mandatperiod. Det parlamentariska läget är för närvarande osäkert.
Eftersom sd befunnit sig utanför de politiska finrummen har de etablerade partierna inte känt sig tvingade att ta debatten. Man har istället klankat ner på dem i raljerande ordalag, men nu är det för sent, vi har ett fullvuxet invandringsfientligt parti i riksdagen.
Hur kunde det ske? I många av landets regioner är flyktingfrågorna på nedgång. Det finns en allt större acceptans för invandrare och mångkultur. Ändå kommer sd in i riksdagen.
Väljarbasen finns i Skåne och Blekinge långt från maktens korridorer. Här har man odlat ett slags regionalt utanförskap, och det handlar förmodligen inte bara om flyktingfrågan, utan man lever starkt på det faktum att man ser sig själv som politiskt inkorrekta, en slags upplevd sanningens röst mot ett allt mer verklighetsfrämmande etablissemang.
Sverige hade en fungerande invandringspolitik ända fram till 70-talet då LO satte stopp för arbetskraftsinvandringen. Arbete gav trygghet, språk, gemenskap och en snabb väg in i det svenska samhället. Istället satsade man på flyktingmottagning. Och den här verksamheten blev allt mer esoterisk för varje år som gick. Flyktingarna fick inte arbeta under den allt längre prövotiden, deras första kontakt var socialtjänsten och inte arbetsförmedlingen. Allt fler flyktingar togs emot, de fick vänta allt längre på besked på om de fick stanna eller ej, förorterna blev allt mer invandrartäta, isolerade och bidragsförsörjda.
Tillslut reagerar svenska folket, och möjligen agerar de inte speciellt rationellt, men de har ju ingen annan än sd att vända sig till med sitt missnöje. Socialdemokraterna låtsas som om problemet inte existerar och moderaterna agerar för långsamt. Till slut har m fått igenom att flyktingarna får arbeta under prövotiden, men då är det för sent.
Tidigare fanns det en restriktiv hållning mot invandrare i högerblocket, och en protektionistisk syn på arbetsmarknaden från LO och socialdemokratin. Förmodligen räckte detta sluka dagens missnöjda väljare. Men när sossarna allt mer pratar om internationell solidaritet, och moderaterna slänger av sig den gammelkonservativa manteln – så har de missnöjda inga etablerade partier att vända sig till.
Sd har vuxit sakta under många år, samtidigt som flyktingmottagningen förfallit allt mer, och nu är vi framme vid 2010-års valresultat. Alla visste att sd var på väg, men ingen förmådde göra något åt saken.
Det är framförallt ett enormt underbetyg för socialdemokratin som i så många år misskött flyktingmottagningen. Det är också en spark i baken på Reinfeldt som inte förmådde reformera systemen och rikta in dem på arbetskraftsinvandring. Trots att förslaget finns i partiets program.
Vi lever i en kosmopolitisk och mångkulturell värld, folk flyttar allt oftare, och allt längre. Invandringen kan inte stoppas, ty nya möten och öppenhet skapar nya idéer, gemenskaper, företag och arbetstillfällen.
Men vi måste sluta med att förvandla invandrare till socialfall, och istället låta dem vara med och bygga vårt samhälle. Lyckas vi med detta är det kört för sd.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, invandring, sd, flyktingfrågan, arbetskraftsinvandring
