Allt var bättre förr. Sedan 30 år tillbaka har har klyftorna ökat, de fattiga är fattigare och de rikare allt rikare. Allt är på väg åt helvete OM vi inte byter politisk inriktning nu. Och givetvis är det mesta alliansens fel.
Så skriver ett antal kulturpersonligheter, bl.a Titiyo, Mikael Wiehe, som i sista stund kommer till undsättning i Mona Sahlins menlösa och misslyckade valrörelse.
Men hur såg det egentligen ut för 30 år sedan? Var det bättre? Har samhället verkligen förändrats till det sämre?
År 1980 var arbetslösheten stor efter 70-talets industrinedläggningar. Omfattande strejker lamslog landet. Momsen höjdes vilket ledde till allmän fördyring. Folk stod och köade i gråa postkontor för att betala räkningarna, och köade i ännu gråare systembolag för att köpa sig en sjuttiofemma brännvin.
Hemma satt vi och tittade vi på två TV-kanaler. Det var inte tillåtet att sända TV- eller radioprogram, bara staten fick göra det. Det planerades för löntagarfonder, ett sätt för staten och fackföreningarna att kontrollera och i slutänden äga näringslivet.
Det fanns familjer som var fattiga, trots att föräldrarna arbetade. Det blev inte mycket pengar över när skatten och räkningarna var betalda. Skattetrycket ökade med nästan 10% mellan 1970 – 1980. Flera av mina vänner hade aldrig varit längre än till Danmark, att semestra på Mallorca eller i Thailand var inte att tänka på.
Den allmänna kunskaps- och kulturella nivån var lägre. Som utböling kunde man på allvar bli kallad för jugge eller svartskalle, trots att man varken var jugoslav eller svarthårig. Det här utspelade sig på den tiden då Svensson fortfarande drack sprit, innan ölet och vinet blev populärt. På campingplatserna dräggfestade 40-åriga män och spydde i rabatterna. De sociala barriärerna var större, läkare umgicks inte med tjänstemän, och tjänstemän umgicks inte med arbetare, och arbetarna umgicks sällan med invandrarna.
Jag tror inte att nån vill ha tillbaka det här samhället. Det har hänt ganska mycket på 30 år. Vänsterns mantra handlar om ökade klyftor, vilket egentligen inte betyder någonting. Det mäter bara skillnaden mellan de fattigaste och de rikaste, inte om de fattiga har det bra eller ej. Med andra ord, ju mer Zlatan tjänar desto mer ökar klyftorna; inte en så bra måttstock på välfärd.
Att prata om ökade klyftor och ökad fattigdom i en av världens rikaste länder, med världens mest omfattande socialförsäkringssystem, och skylla på Reinfeldts blå sossar – vittnar mest om okunskap eller ren dumhet. Nog visste vi att den politiska idiotin frodades i kulturlivet, men det här tar priset.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, klyftor, ökade klyftor
