5 punkter för att göra Sverige till världens mest framgångsrika land

Ända sedan början av 1970-talet har Sverige gått sin egen väg, med höga skatter och radikal vänsterpolitik.

Ni som tycker att jag överdriver bör fundera på begrepp som löntagarfonder, skatter på över 50%, och att alla sjukhus, vårdhem, apotek, skolor, förskolor, TV- och radiostationer för inte så länge sedan var i offentlig regi.

Sverige har länge bedrivit en extrem politik, men så har det inte alltid varit. Några decennier innan (på 1940-1960-talet) var Sverige ett av världens rikaste länder. Och det var ett lågskatteland med restriktiv bidragspolitik, trots att socialdemokraterna satt vid makten.

Sedan dess har vi hamnat efter både vad gäller företagande, ekonomi, innovationskraft, vård, skola och annan samhällelig service. Men visst finns det möjligheter att ändra inriktning, även om det tar ett tag att vända en stor rostig båt.

1. Skatter. Vi har ett stort omfattande skattesystem, varav många avgifter är dolda, såsom sociala avgifter, även momsen på många varor och tjänster är svår att kontrollera. Harmonisera skatterna med resten av världen, och placera skattetrycket i de lägre regionerna. Låg skatt ger inte bara mer makt till medborgarna, de kan spara, konsumera etc – låg skatt lockar även företag till landet, och förenklar för entreprenörer, innovatörer och vanliga småföretagare – vilket i förlängningen ger fler arbetstillfällen.
2. Bidrag. Behovspröva alla bidrag. Idag betalar vi ut barnbidrag, föräldrapenning mm till alla. Och det är inte ekonomiskt försvarbart, och ger en bild av Sverige i utlandet där vi ger bort pengar. Bidrag ska enbart gå till de som behöver. I ett land med lägre skatter, och gott företagsklimat klarar sig de flesta bra utan hjälp av staten.
3. Flyktingpolitiken. Sverige har länge varit världens samvete, vi har släppt in långt fler asylsökande än vad FN och världssamfundet kräver. Även inom detta område är Sverige således extremt. De höga antalet asylsökande har satt Sveriges infrastruktur på prov, då vi har begränsat utbud av sjukhus, skolor, bostäder etc. I framtiden bör Sverige enbart sköta sina internationella åtaganden, dvs ta emot FN-kvotflyktingar. Man bör också ta fram ett tydligt och enkelt green-card-system för invandrare som vill komma till Sverige och arbeta och bidra till landets utveckling.
4. Bostadsmarknaden. Idag har Sverige en reglerad bostadsmarknad, eller rättare sagt en hybridform där gamla hyreslägenheter är billigare medan nya ofta har en något högre hyra. Systemet bidrar till att få nya hyreslägenheter byggs, då de inte är så lönsamma. Stat, landsting och kommuner ska inte syssla med fastighetsaffärer. Privatisera marknaden och låt värdarna sätta marknadshyror. Det här kommer att bli en chock för många i början, men vi kan inte upprätthålla ett sjukt system, och därför bör det förändras snarast. Inom några år kommer priserna att harmoniseras och byggandet tar fart.
5. Offentliga tjänster. Eftersom vi haft ett väldigt högt skattetryck så har helprivata skolor och sjukhus inte haft någon marknad. Väldigt få skulle ha råd. Men i takt med att den offentliga vården försämrats så har enstaka privata alternativ vuxit fram även i Sverige. Marknaden inom det här området bör avregleras, och vi bör uppmuntra helprivata alternativ. Helprivata sjukhus finansieras av försäkringar, och bidrar till att köerna minskar inom den offentliga vården. Och den offentliga vården får en konkurrent och något att jämföras mot, vilket kan vara väldigt nyttigt för alla parter. I många länder är det arbetsgivaren som betalar sjukvårdsförsäkringen, det är en löneförmån och ett sätt att locka till sig duktiga medarbetare. Vad gäller skolan så är det samma sak här. Helprivata alternativ skulle ge en viktig vitamininjektion till skolväsendet, och i ett lågskattesamhälle skulle fler få råd.

Man skulle kunna givetvis tillföra fler punkter, men jag tror att de här fem sakerna skulle få Sverige på fötter relativt snabbt. Skatter är en viktig fråga, och självklart även bidragen, som äter upp merparten av den offentliga budgeten.

Skatter och bidrag samspelar, om man sänker bidragen kan även skatterna sänkas, och folk behöver inte lika mycket bidrag då de får mer pengar över. Pengar ska givetvis alltid vikas av till folk som har hamnat i olika typer av problem, det är därför vi har bidragen. Tanken är att vanliga arbetande människor inte ska behöva bidrag.

Sverige är ett innovativt land, och genom att skapa ett bra företagsklimat så kan fler företag startas i landet och fler utländska företag får en anledning att flytta hit. Genom att skapa ett bra green-card-system kan arbetare med relevant utbildning flytta till landet, samt att de också hittar någonstans att bo, när bostadsmarknaden i framtiden avregleras. Helprivata alternativ inom vård och utbildning kommer att höja ribban, och vi kommer att sakta men säkert att återta förlorat territorium även inom detta område.

Givetvis kommer många att klaga på de här lösningarna. Ett av motargumenten är att enbart de rika kommer att ha råd att sätta sina barn i helprivata skolor, och nyttja helprivata sjukhus. Det blir ett uppdelat samhälle, ett klassamhälle etc. Den här tankebilden är vanlig och utbredd hos många i Sverige.

Men tänk istället att vi tar bort alla förstklassiga privata alternativ, och enbart erbjuder de lite enklare statliga varianterna?

Är det bättre? För det är precis det man gjort i Sverige. Vill du går före i sjukvårdskön får du söka vård utomlands. Samma sak är det med skolorna. Hamnar ditt barn i en dålig skola, då får man ofta flytta till en annan region. Fler alternativ är alltid bättre än inga alternativ.

Oavsett om våra politiska åsikter lutar år vänster eller höger, så bör vi inte strypa mångfalden av olika möjligheter som finns på marknaden. Det är alltid fel att slå sönder kreativitet och goda idéer. Privata alternativ ger de offentliga alternativen välbehövlig konkurrens, minskar köer och skapar ett bättre flyt i systemet. Vänstern borde istället fundera på hur man förbättrar de offentliga tjänsterna, än att slå ner på de privata alternativen.

Det parti som vågar lyfta fram ett dylikt reformprogram har allt att vinna. Sverige kan inom loppet av några decennier bli lika rikt och framgångsrikt som Schweiz, Luxemburg etc. Det är fullt möjligt om viljan finns.