Ett land får nödlån på sammanlagt 178 miljarder euro, och stora delar av sina skulder nerskrivna, medan ett ANNAT land knappt får några lån alls. Samt att kraven på de eventuella lånen är så höga att man måste offra stora delar av sitt näringsliv, vilket resulterar i arbetslöshet och depression.
Så känner invånarna på Cypern idag. Man är väl medveten om de cypriotiska politikernas skuld, framförallt den förra regeringens som lät problemen växa till ohanterlighet. Frågan om nödlån togs ju upp redan för ett år sedan. Vad har hänt sedan dess?
Hade man löst problemen redan då skulle tyskarna kanske inte behövt spänna musklerna inför valet i höst och statuera exempel. Skulderna skulle inte heller ha varit så höga.
Bryssel reagerade inte heller, förrän tills förra helgen, då någon pappersvändare på ECB såg att varningslampan blinkade på Cypern. Men då hade den ju redan blinkat i ett års tid.
Var Bryssel mindre rädda om sina pengar för ett år sedan? Var det andra regler som gällde? När bytte man regler, när bytte man krishanterings-strategi?
Det är några av de frågor som flyger genom luften här på Cypern.
Vreden mot Angela Merkel och Tyskland är på många sätt patetisk. De två länderna har ju inga historiska band, de är inte grannar, och borde kanske inte ens ha med varandra att göra vad gäller ekonomi, finanser etc. Men nu binder ju EU oss samman, och Tyskland är det största lånelandet. Kanske borde tyskarna varit mer tydliga med att de inte längre vill låna ut pengar till nationer i kris?
Eftersom Tyskland har EU:s starkaste ekonomi – och finanserna i ordning – så tillfaller makten och initiativet dem. Punkt.
Frankrike har stora ekonomiska problem, Sydeuropa är på dekis, britterna håller sig undan, och det finns inga andra nordeuropeiska länder som kan utmana tyskarna om makten.
Så vi får vänja oss vid tanken att tyskarna indirekt styr Europa, och att det är deras valutapolitik och samhällsmodell som gäller.
Istället för att måla hitlermustasch på bilder av Angela Merkel så borde cyprioterna fundera på huruvida de vill leva i en dylik samhällsordning? Och om de kommer fram till att det inte passar dem, göra något åt saken.
