Filosofen Umberto Eco – mest känd för sin lärda mysterieroman Rosens namn – höjde ribban rejält inom stilarten; kanske skapade han själva genren?
Jag träffade Eco för 15 år sedan vid en författartillställning, och blev lite förvånad över hur glad och fryntlig den här filosofen var. Min nidbild av lärda män fick sig en knäck, men nu är han som sagt inte längre med oss.
Eco lämnar efter sig ett intressant litterärt arv, som är väl värt att ta sig igenom igen. Jag tänker framförallt på Faucaults pendel, en historia om myter och konspirationsteorier som växer tills de nästan blir verkliga. Jakten på den heliga graalen så som den aldrig berättats förut.
