Min gode vän skulle betala en räkning på 55 kr till företag X, men slarvade med internetbanken och råkade av misstag istället betala 550 kr. Detta blev givetvis uppmärksammat, och den överskjutande summan skulle betalas tillbaka snarast via en check. Min vän som vid tillfället var bunden till hemmet pga en sjukdom bad företag X att istället sätta in summan på hans bankkonto.
Inget händer.
Min vän ringer flera gånger och påminner. Det är visst något strul med än det ena och än det andra. Företag X:s personal för inte logg över samtalen med min vän, varje gång han ringer får han dra sin historia på nytt.
Efter FYRA månader och massor av telefonsamtal betalas slutligen summan in på vännens konto.
Men historien slutar inte där. Det går en tid, och min vän fortsätter att nyttja företag X:s tjänster trots den dåliga servicen, ty det är relativt ensamma inom sitt gebit, det finns inte så många andra att välja på.
Min gode vän betalar vid ett tillfälle en räkning några dagar för sent. Det handlar om en mindre summa, 50 kr. Efter några veckor kommer ett betalningskrav på 500 kr i förseningsavgift (!).
Lite väl saftigt, tycker min vän, speciellt när det handlar om så små summor. Han ringer återigen företag X och förklarar att han är missnöjd. Kundtjänst-personalen är trevlig och förstående, men kan inte göra något åt saken.
Min vän berättar dessutom vad som hänt några månader tidigare, om den löjeväckande dåliga servicen då företag X skulle betala tillbaka hans pengar, vilket sammanlagt tog fyra månader.
– Jag krävde ju inte ER på en förseningsavgift då, eller hur? Kan vi inte kvitta min försening mot er försening, och så drar vi ett streck över alltihopa?
Nej, det går inte. Efter ett långt och en smula indignerat, men fortfarande värdigt samtal, hänvisar företag X till företag Y, som tydligen är moderföretaget.
Vid telefonsamtal med företag Y, hänvisar man tillbaka till X. Företag Y har ju ingen info om det enskilda ärendet, det här är inte alls deras sak.
Nitlott.
För min vän är det bara att betala den där 500-lappen i förseningsavgift – för att han missat en inbetalning på 50 kr med några dagar. Dessutom går det inte att överklaga företag X:s hantering på något vettigt sätt. Enligt alla lagar och regler är detta ok.
Visst låter det lite märkligt? Vad är det här för små skumma firmor kan man undra?
Men hör och häpna, det är nämligen så att företag X är Transportstyrelsen, som administrerar Stockholms trängselskatt. Och företag Y är Skatteverket.
Då tror jag att ni förstår. Inget konstigt, eller hur? Helt normalt när dessa aktörer beter sig så här.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, trängselskatt, Transportstyrelsen, fakturor, betalningar, administration, skatt, balkanisering,
