Coronakrisen är en utmaning för näringslivet. Nedstängda samhällen konsumerar mindre. Företagen och deras anställda drabbas hårdare ju längre krisen pågår. Statens motmedel handlar nästan alltid om att hälla pengar på problemet. Fast först måste ju dessa pengar tas någonstans ifrån. Från dig och mig. Givetvis handlar det om skattepengar.
I Sverige räds inte politikerna att addera skatt på skatt på skatt. Ett exempel är den nya plastpåseskatten där både moms och skatt samverkar. Den s.k bensinskatten består också av punktskatter och moms som läggs ovanpå varandra.
Även våra löner utsätts för flera olika beskattningar, där först arbetsgivaravgiften/sociala avgifter hyvlas av, därefter kommunalskatt och slutligen statlig skatt för de som betalar detta. Sen har vi ett kommunalt utjämningssystem som innebär att din kommunalskatt kan gå till någon annan kommun. Skatterna är sällan öronmärkta till något specifikt ändamål i Sverige.
Systemet är svåröverblickbart. Det är svårt att räkna ut hur mycket vi egentligen betalar i skatt. Och kanske är det meningen?
När medborgarna betraktar de enskilda skatterna och momssatserna så verkar det inte så farligt, men när vi adderar ihop allt, då märker vi att vår ekonomiska frihet är starkt begränsad. Merparten av vår månadslön går till skatteverket via olika kanaler.
Som frihetligt sinnad önskar man ett mer överblickbart skattesystem. Vi vill inte att lagstiftare och politiker lurar medborgarna genom klurig sifferexercis. Vi vill ha ett tydligt och transparent skattesystem; varför inte platt inkomstskatt, och en minskning av moms och punktskatter?
Vi behöver också en författningsdomstol som kontrollerar lagstiftare och politiker. Nya skatter ska inte kunna passera hursomhelst, de måste vara rimliga, tydliga och relevanta för statsmaktens, landstingens och kommunernas verksamhet.
Varje enskild medborgare borde ärligt och nyanserat fundera över skatterna. Varför ska skatterna hela tiden höjas och bli fler? Är stat, landsting och kommun så dyra i drift? Vart ska det sluta? Finns det en övre gräns för hur mycket pengar vi ska betala i skatt? Är vårt skattesystem rimligt?
Ser vi någon tydlig förbättring hos stat, landsting och kommun – efter mångåriga skattehöjningar, och ett av världens totalt högsta skattetryck? Blir det bättre? Eller har skattehöjningarna blivit till ett självändamål?
Det är tydligt att skatt inte längre enbart används till samhällets kärnverksamheter. Vi ser ett enormt slöseri med medborgarnas pengar. Frågan är om inte detta bör betraktas som en form av institutionell korruption?
Låginkomsttagare drabbas som vanligt hårdast av de höga skatterna. En skattelättnad på 1000-2000 kr/månad betyder väldigt mycket för någon med begränsad ekonomi, men kanske inte lika mycket för någon med högre lön.
Detta är egentligen inte en höger- eller vänsterfråga, alla borde kräva att skattepengarna används till rimliga saker, samt att skatterna är överblickbara, och så låga som möjligt. Ett utmärkt recept för att civilsamhället ska blomstra, även i coronatider.
