Krisen i Grekland är mest intressant för oss Européer. Grekland med sina 10 miljoner invånare är en ganska liten ekonomi, vi är mest rädda för spridningseffekterna vid en eventuell statskonkurs. Att tyska, franska och spanska banker ska få problem, vilket i slutänden påverkar vår egen privatekonomi.
Ur ett mer pragmatiskt perspektiv får vi nog se lånen till Grekland som en dålig investering. Att låna ut stora summor till fattiga överbelånade låntagare är mycket riskfyllt.
Ofta är det s k lånehajar eller den organiserade brottsligheten som sysslar med den här typen av affärer. Och den överbelånade låntagaren lånar med livet som insats. Dylik låneverksamhet har i alla tider ansetts oetisk och motarbetats på olika sätt.
I det här fallet får man väl anta att EU-politikerna garanterat bankerna att risken är låg och att syftet är gott. Dessa löften är inte mycket värda idag. Däremot finns skulderna kvar.
Samtidigt i Shanghai.
Börsen har tappat en femtedel av sitt värde, en summa lika stor som Brasiliens BMP har raderats ut. Folk har spekulerat med lånade pengar och förlorat allt. Börjar vi se sprickor i jättebubblan Kina? Greklandskraschen skulle vara en ljummen vårdvind i jämförelse med detta.
