Allt fler använder sina smartphones för datakommunikation, dvs surfa, läsa tidningar etc. Läsplattor och telefoner kommer att på sikt att ta över allt mer av de bärbara och stationära datorernas roll.
Datorrevolutionen gav oss interaktivitet. Vi kan numera ladda ner filmer och TV-serier och titta på dem när vi vill. Vi kan delta i diskussioner på bloggar och tidningar, prata med gamla skolkamrater på sociala medier, lyssna på precis vilken musik vi vill. Och dessutom ladda upp egen musik, filmer eller texter på olika nätverk och forum.
Vi lever i en så kallad RW-kultur (Read and Write) Uttrycket myntades i Lawrence Lessigs bok Remix. Och här avses en kultur där man både läser och skriver, dvs både sänder och mottar. I motsats till RO (Read Only), där man är en mer passiv mottagare, som innan den digitala revolutionen.
Dagens interaktivitet var otänkbart för bara för några år sedan. Vi var hänvisade till papperstidningar, och hade vi synpunkter kunde vi skicka en insändare. Skivaffären reglerade vårt musikutbud, och radio och TV bestämde vad och när vi skulle konsumera filmer och TV-serier. Kommunikation skedde via telefon eller pappersbrev. Skivbolagen bestämde vilka som skulle få slå igenom som artister.
När nu datorerna blir till tablets och smartphones, och programmen till små appar begränsas ånyo vårt utbud. Vår möjlighet att kommunicera begränsas åter igen. De små tangentborden och begränsade programmen försöker att göra oss till mottagare igen, och i mindre utsträckning till sändare.
Genom att styra och begränsa utbudet av både hård och mjukvara kan man styra användarna tillbaka till ett konsumentmönster som passar medieindustrin bättre.
Det är sknepigare att ladda ner och fildela från en smartphone. Snart köper de flesta musiken från iTunes och kollar på film via en app från en betalkanal. Då har det anarkistiska internet tuktats, och företagen skapat en mer normal marknad, som vi minns den från den analoga tiden.
Kanske kommer man t o m att skapa ett lite mer välanpassat nät inom internet. Där obehagliga saker är bortfiltrerade, och användandet starkt förenklat – Facebook är ett sådant nät inom internet. Allt fler kopplar mest upp sig till Facebook, Twitter eller Instagram via appar – utan att gå vidare ut på Internet.
Kommer det stora öppna Internet att mest användas av experter och kufar? Medan den stora massan håller till inom några få subnät? Då han man verkligen lyckats att kväsa den största mänskliga uppfinningen sedan boktryckarkonsten.
