Vi lever i ett sekulärt samhälle, många säger att de inte tror på kristendomen och dess budskap. Men vi bekänner oss ofta medvetet eller omedvetet till dess etik och nedärvda seder, som kan ha sitt ursprung i äldre traditioner, hedendom etc. Och det finns olika sätt att inte tro – det populära begreppet ateism är bara en variant. Låt oss börja med den:
Ateister är övertygade om att det inte finns några gudar, de är självsäkra, och de hänvisar till den moderna vetenskapen när de vill avisa olika gudsbegrepp. Det finns helt enkelt inga gudar, har aldrig funnits, och det går inte att bevisa deras existens. Det handlar om myter och legender som skapats av människor. Den handfasta övertygelsen får ateisterna nästan att framstå som en egen religion.
Agnostiker däremot menar att det kan vara svårt att bevisa att det finns – eller inte finns diverse gudar. Det kan ju sitta ett väsen i universums utkant som vi skulle uppfatta som en gud. Därför intar agnostikerna en lite mer ödmjuk inställning och menar att de själva aldrig träffat en gud, men är beredda att överväga sin tro om de någon dag skulle träffa på en gudom.
Apateister reagerar med apati inför frågan om gud, de är ointresserade av guds existens eller icke existens. De bryr sig helt enkelt inte.
Ignosticister menar att frågan om gudars existens är meningslös då den inte har några verifierbara eller testbara konsekvenser, och därför kan ignoreras.
Ytterligare en lite mer lärd variant hänvisar till problematiken vid kyrkomötet i Nicea 325 e Kr, och kejsar Theodosius vidriga förföljelser av hedningar. Samt den katolska kyrkans dekadans och korruption under senmedeltiden, och splittringen i ortodoxa, protestanter, katoliker, frikyrkliga etc. De menar att den ursprungliga kristendomen möjligen hade ett intressant budskap, men den är förvanskad och förlorad. Och det är omöjligt att väcka liv i den ursprungliga tron. Kristendomen är förlorad och går inte att återskapa.
Därutöver finns det ytterligare en möjlig inriktning, som inte tror på gudar, men menar att de kanske en gång funnits. Det förekommer ju många olika urgamla berättelser som beskriver gudar som vandrar bland människorna, inte minst i Bibeln, Illiaden, Mahabharata etc. Kan de vara så att gudarna har lämnat oss, eller att de är döda? Men att de en gång funnits. Kanske kommer de en dag tillbaka, men just nu lyser de med sin frånvaro.
