Jag har länge hävdat att riksdagsledamöterna reducerats till ett gäng glada knapptryckare, i ett system där alla frågor redan på förhand bestämts ovan deras huvuden, antingen av partitopparna eller på EU-nivå.
Demokratin är därmed ganska begränsad, och tanken om att all makt utgår ifrån folket känns mest som en tom fras. Mina tankar bekräftas härmed av den avgående rikdagsledamoten Anne-Marie Pålsson (m).
Hur har det blivit såhär?
Det är egentligen ganska lätt att bryta mönstret. Vi behöver helt enkelt fler riksdagsledamöter som röstar enligt sitt mandat och sin övertygelse – istället för att skrämmas till tystnad av partipiskan.
Rädslan över att bli av med förtroendeuppdrag eller att bli utfryst är ingenting emot känslan av att ha svikit sina väljare eller sina ideal. Väljer man att att tyst följa kollektivet, och gå emot sin övertygelse, är man ingen riktig politiker, och bör följdaktligen inte sitta i ett parlament, styrelse eller någon annan form av beslutande organ.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, demokrati, riksdagen, moderaterna
