Ju snabbare lösningar vi kräver för att stoppa den globala uppvärmningen desto mer närmar vi oss kärnkraften. Världens nationer kommer inte att hinna bygga de miljontals vindkraftverk som krävs för att ersätta olja och kol – innan klimatet förmodas urarta fullständigt. Dessutom räknas vindkraft fortfarande som ett komplement, och kan inte ersätta alla kraftverk som drivs av fossila bränslen. Medan vattenkraft är starkt regionalt bundet och inte kan nyttjas överallt; andra storskaliga alternativa kraftkällor är fortfarande inte tillräckligt utvecklade.
Det är få inom miljörörelsen som åminner sig att en av de stora initiativtagarna till forskning kring växthuseffekten var Margaret Thatcher, som öppnade forskningsanläggningen Hadley Center.
Thatchers mening var snarare att skapa opinion MOT fossila bränslen och FÖR kärnkraft. Växthuseffekten var ett starkt vapen i kampen mot kärnkraftsmotståndarna, men den brittiska premiärministern öppnade Pandoras ask. Miljörörelsen kapade teorierna om global uppvärmning, och istället för att missionera kärnkraft som ett alternativ har man blott spridit skräck och undergångs-propaganda. Nu börjar emellertid även de värsta alarmisterna att sansa sig – man kan inte enbart leva på att sprida skräck – något måste förr eller senare göras.
Ska vi snabbt få bukt med den förmodade växthuseffekten återstår i dagsläget kärnkraften som det enda vettiga och snabba alternativet. Kanske fick Thatcher rätt till slut?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, miljö, växthuseffekten, global uppvärmning, Margaret Thatcher, kärnkraft
