Orangea Hitler är vad kravalldemonstranterna i Antifa kallar Donald Trump. De har inte så mycket till övers för den nyvalde presidenten, men deras syn speglar även många mediers och liberala amerikaners. Trump är dålig och förblir dålig. Och nu vill man dra honom inför riksrätt.
Men det kommer att krävas mer än några hastigt nerklottrade anteckningar från den förra FBI-chefen Comey, dessa dokument som få eller ingen för övrigt sett. Det kommer att krävas mer än anklagelser om samarbete med ryssarna under valkampanjen; här har man haft mer än fyra månader på sig att skaffa fram bevis, fortfarande ser det tunt ut. Och vad gäller Trumps påstådda läckor till den ryska utrikesministern, så är det givetvis så att presidenten själv väljer vad han säger under sina möten, och inte media. Däremot så kan läckan som återgav samtalet till medierna hamna i fängelse för landsförräderi. Det är inte heller säkert att samtalet mellan Trump och ryssarna innehåll något känsligt över huvud taget. Det är mycket fluff i debatten, det är riktigt rörigt just nu.
Demokraterna syn på Ryssland präglas av hat, men är Ryssland verkligen fienden, som under kalla kriget? Putin liknar alltmer en diktator, och landet är en konkurrent till USA i utrikespolitiken, men en fiende, det är kanske att ta i? Det räcker med en lyckad fredskonferens om Ukraina så är fiendskapen ordentligt nedtonad, konflikten är inte alls lika djup som med Sovjetunionen för 40 år sedan. Att skrämma med ryssen är framförallt en lyckosam medial taktik.
I tider då både svenska och amerikanska medier jagar presidenten så kanske man bör sätta sig ner och fundera ett varv extra. Donald Trumps dåliga relationer med medierna är i och för sig självförvållat till stor del. Trump har hånat och förlöjligat många av de stora mediehusen, och anklagat dem för att sprida falska nyheter, att de är vinklade osv. Delvis har han haft rätt, och delvis har han överdrivit, sanningen ligger väl någonstans däremellan. Trumps uppkäftighet och svada tog honom till vita huset, men kan också vara orsaken till att han tvingas lämna i förtid.
Trump har emellertid fortfarande stort stöd från sina väljare, samma dag som hatkampanjen rasade som värst så samlade han in rekordsummor från sina donatorer. Många amerikaner när en misstro mot etablissemanget och dess mediekanaler. Och ett av Trumps vallöften var ju att rensa upp i träsket i Washington, vilket uppenbarligen inte görs ostraffat. Maktstrukturerna i myndigheter och statliga verk, som etablerats av den förra presidenten kämpar givetvis emot. Många har föruspått att the deep state kommer att bli Trumps fall.
Vad har då egentligen demokraterna och medierna att vinna på att Trump faller? För många amerikaner skulle Trump bli en martyr, en person som försökte tukta maktetablissemanget i Washington, men som blev krossad och utmanövrerad. Skulle vicepresidenten Pence utgöra ett bättre alternativ? Kanske lättare att kontrollera?
Demokraterna som parti är splittrade, de har inte en en given ledare efter schismen mellan Clinton och Sanders. Och de stora mediehusen lever på lånad tid, då digitalisering och ändrade medievanor långsamt äter upp både deras vinst och maktbas.
Den korrekta taktiken hade varit att vänta ut Trump, om han är så dålig, så kommer han att göra bort sig själv och gå till historien som USA:s värsta president. Men den taktiken fungerade inte, ty Trump har nämligen initierat en del viktiga ärenden vid sin korta tid vid makten.
Han har börjat reformera det impopulära Obamacare, handelsrelationerna till Kina har förbättrats, Kina har förmåtts pressa Nordkorea, säkra zoner för flyktingar i Syrien är på väg, skattereformer på gång, den illegala immigrationen minskar, optimismen hos företagen är stor, börsen går uppåt, arbetslösheten går ner, minskade regleringar, mer makt åt delstaterna etc. Trump är känd för att vara något av en arbetsnarkoman, förutom att besvara alla skandalanklagelser under veckan har han träffat Turkiets president Erdogan och Colombias president Santos, samt offentliga framträdanden på t.ex Coast Guard Academy, och idag åker han till Saudiarabien. Den som följer honom på sociala medier förvånas över hans tempo.
Det är trots allt en hel del som hänt under Trumps fyra månader vid makten – om vi tittar på politik och ekonomi – och lämnar skvallret och kontroverserna åt sidan.
Hade Hillary Clinton varit bättre? Hon hade ju en del skelett i garderoben, den bristande säkerheten på emailservern under tiden som utrikesminister, raderandet av tusentals statliga handlingar, hennes och makens kontroversiella affärer, samt makens solkiga förflutna hade förföljt henne under hela mandatperioden. Även här skulle krav på riksrätt eventuellt resas, lite beroende på hur djupt journalisterna snokade i några de tidigare nämnda sakerna. Clinton är dessutom en känd hök, och fler bomber hade förmodligen fallit över Syrien, kanske även en planerad intervention. Och relationen till Ryssland hade förmodligen varit sämre. Även Clinton hade förr eller senare avskedat FBI-chefen Comey, som starkt ogillades av demokraterna, ty det var han som ledde utredningen av Clintons emailaffärer, och drog igång utredningen igen mitt under valkampanjen.
Men nu är det Donald Trump som sitter i vita huset, och om hans kritiker inte kan presentera ordentliga bevis på påstådda oegentligheter, så kommer han fortsätta att husera i det ovala rummet.
