Regeringen har som vi alla känner till en arbetslinje, som går ut på att få folk i arbete. När fler jobbar ökar skatteintäkterna, bidragsberoendet minskar, och i framtiden kan vi möjligen sänka skatten med några procent.
Genom att sänka skatten för de som jobbar, minska a-kassan en smula för de högst avlönade, införa nystartsjobb, effektivisera arbetsförmedlingen, samt ha högre krav på bidrag så menar regeringen att fler kommer att jobba. Idag har vi en arbetslöshet på ca 8% enligt Eurostat.
Problemet kvarstår emellertid, Sverige är i grunden inte särskilt attraktivt för företagare. De utländska företagen står inte direkt i kö för att hyra industritomter och starta upp verksamhet i landet. Och våra egna entreprenörer åker hellre utomlands och utvecklar sin verksamhet där.
Jobben försvinner från landet. Antalet arbetstillfällen är marginellt fler än på 50-talet, trots att befolkningen ökat rejält.
Vad kan då politikerna göra för att locka hit företag, och uppmuntra de inhemska företagarna att satsa? Det krävs nog mer än dagens minimala åtgärder.
Sänk bolagskatten, gör den lägst i EU. Slopa arbetsgivaravgiften. Inför platt skatt på arbete 20%. Rensa i momsträsket och inför en lägre avgift.
Exportera el, modernisera och bygg ut våra kraftverk. Det kommer att behövas i ett Europa som blir allt mer beroende av ryska fossila bränslen. Risken för kraftiga jordskalv är som bekant låg i Norden.
Bygg ut vården, exportera vårdtjänster till andra länder. Med Karolinska institutet (delar ut Nobelpriset i medicin) som reklampelare kan vi bli ledande i Europa på vård.
Allt detta kan absolut få fart på Sverige och locka hit företag från hela världen. Och staten kommer i förlängningen att få in mer skatt än vad man tidigare förmådde, då alla de nya företagen bidrar med inkomstskatt, bolagskatt, ökad konsumtion etc.
Problemet är väl själva övergången från dagens system till det nya. Staten kommer inledningsvis att förlora miljarder på de föreslagna sänkningarna. Hur ska man täppa igen hålen?
Jag tror att man får ta några hårda år. Samt införa behovsprövad föräldrapenning, barnbidrag etc, och låt fackföreningarna stå för a-kassan det första halvåret då får de dessutom ett existensberättigande. Posten för socialt skydd slukar ca 40% av den totala offentliga budgeten. Och många bidrag går till folk som egentligen inte behöver, om man fick behålla mer av sina pengar vill säga. Satsa på bidrag för de som verkligen behöver och låt de som kan klara sig själva vara i fred.
Orättvist? Vart tog fördelningspolitiken vägen? Kommer inte detta att leda till ett samhälle med ökade klyftor?
Om vi inte vill ha ett samhälle med enorm arbetslöshet, där den ena halvan försörjer den andra – då är det nog dags att sätta fart. Och var i ligger rättvisan att man tar mina pengar för att försörja någon annan – när denne mycket väl skulle kunna ha ett arbete – om det lönade sig att driva företag i landet? Var i ligger rättvisan att stödja ett icke fungerande system?
Ett dilemma är ju att det finns länder idag med låga skatter och bra företagsklimat. Varför skulle inte den lille svenska entreprenören flytta dit? Och dessa länder kan absolut bjuda på god levnadsstandard och framförallt mer sol än här hemma. Globaliseringen blir vår fiende istället för vår vän. Konkurrensen om entreprenörerna, företagen och de goda idéerna ökar hela tiden.
Mina tankar är knappast nya eller särskilt revolutionerande. Ett gott företagsklimat skapar goda förutsättningar för medborgarna. Våra politiker känner till allt det här. De vet mycket väl att vi lever i en låtsasekonomi, men det är övermäktigt för dem att ändra systemet. Och kanske skulle de t o m förlora val på dylik politik. Även om de blott behövde genomföra en bråkdel av det jag beskriver för att få fart på företagandet så vågar de inte.
Efter några finanskriser till, när jobben och företagen sinat ännu mer, ja, då kanske man tvingas att genomföra något drastiskt. Och då blir det ännu svårare.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, jobb, arbete, skapa jobb, jobbpolitik, arbetslinjen, skatt, skatter