Cyperns president Anastasiades och den turkcypriotiska ledaren Akinci har lovat att skynda på förhandlingarna som i slutänden ska resultera i en återförening av ön. Cypern delades 1974 då Turkiet ockuperade den norra tredjedelen med förevändningen att skydda den turkcypriotiska befolkningen som då utgjorde ca 18% av befolkningen.
En misslyckad statskupp ivrigt påhejad av den grekiska juntan utlyste konflikten. Den bägge moderländerna, Grekland och Turkiet, samt den gamla kolonialherren England har en stor skuld i dagens delning. Då ön på olika sätt använts som slagträ i ett större politiskt spel. Det finns fortfarande kvar engelska militärbaser på ön, och även turkiska.
I slutet av 1800-talet så levde kristna och muslimer på Cypern i fred, vilket inte var fallet i resten av östra Medelhavet; kanske kan man hitta tillbaka till den tidens anda?
I republiken Cypern bor det idag många utländska medborgare, framförallt från Grekland, Storbritannien och övriga EU, samt ryssar, indier, filippinare och vietnameser. Hamnstaden Limassol (Lemesos) är en mångkulturell plats där man klarar sig bra med engelska.
Kanske blir en återförening enklare idag? Dagens generation bär visserligen med sig föräldragenerationens bitterhet över gamla konflikter, men minnena bleknar allt mer. Och den kosmopolitiska scenen gör förmodligen saken lättare. Anastasiades och Akinci har flera gånger låtit påskina att en lösning kan vara i sikte under året. Och vi får hoppas att de har rätt. Östra Medelhavet behöver lite framgångssagor.
