De flesta samhällen har någon slags grundlag eller konstitution. Det handlar om ett övergripande ramverk av lagar som är grundläggande för samhällets funktioner. Här brukar man placera saker som rör yttrandefrihet, äganderätt, likhet inför lagen etc.
I en lössläppt demokrati utan grundlag skulle man i extremfallet kunna lagstifta om att svarthåriga inte får jobba inom myndigheter och förvaltningar. Eller att folk som har mycket pengar tvingas betala extra mycket skatt, eller att äganderätten bara gäller om staten inte intresserar sig för marken eller fastigheten, eller att yttrandefriheten bara gäller ibland, och inte alltid.
Demokrati handlar i sin extremaste form om att folket kan rösta och lagstifta om vadsomhelst. Om verkliga eller upplevda orättvisor, om saker som irriterar, kränker eller stör. Får man ihop tillräckligt många röster kan demokratin snabbt förvandlas till ett mardrömssamhälle för minoriteter och oliktänkare.
Det här berör vi sällan. Ofta pratar vi om demokrati som något av de finaste som finns, samhällets och politikens kärna, källan till allt det goda.
Men utan en vettig konstitution kan demokratin snabbt förvandlas till ett skräckvälde där majoriteten av befolkningen förslavar minoriteten. Därför är vår grundlag viktig, kanske viktigare än självaste demokratiapparaten.
Visste ni att i exemplet i början av artikeln så är det bara tanken om att svarthåriga inte får jobba för myndigheter som är falsk. De andra förslagen stämmer; staten kan expropiera dina egendomar, den kan konfiskera dina pengar, och även yttrandefriheten som anses så helig kantas av allehanda hårda restriktioner
Vi har inte heller en dömande instans, som kan stoppa lagförslag som strider mot grundlagen. Ofta kallas en dylik företeelse för konstitutionsdomstol. Länder som Tyskland och även Cypern har en, kan tilläggas, men inte Sverige. Här har vi en tandlös företeelse som kallas för lagrådet, vars utsagor endast är rådgivande.
Vi lägger alldeles för mycket fokus på politiker, kampanjer, val, omröstningar och lagstiftning, medan grundlagens passiva befriande kraft ofta glöms bort. Och ibland till och med misstänkliggörs av politiker, som upplever grundlagen som ett hinder i sin iver att ändra och reformera samhället. Utan grundlag förvandlas demokratin till pöbelvälde. Och vi är på god väg.
