Det är många som frågar sig varför symbolen en svensk tiger inte är öppen för allmänt bruk, då den skapades under andra världskriget och borde vid det här laget vara en del av det allmänna kulturarvet?
Hur kommer det sig att Beredskapsmuseet har upphovsrätt så lång tid efteråt? Och att de använder den som sig egen logotyp? Beredskapsmuseet är ett privat initiativ och drivs av privatpersoner.
Debattören och komikern Aron Flam skrev nyligen en bok om Sveriges medlöperi under kriget, där symbolen i satirform prydde omslaget. Hela upplagan beslagtogs, han blev anklagad för upphovsrättsbrott.
Och nu sprids ett rykte från en ledamot av advokatstyrelsen tillika medlem i stiftelsen för Beredskapsmuseet om att Aron Flam (som har judisk bakgrund och skrivit en bok om det svenska samarbetet med nazisterna) själv skulle vara nazist. Mysteriet tätnar, kanske man skulle kunna säga. Eller om det är idiotin som tätnar, döm själva.
Hur fungerar då upphovsrätten i praktiken? Saxat från bildupphovsratt.se:
Upphovsrätt gäller till och med utgången av det sjuttionde året efter upphovspersonens dödsår. När upphovspersonen avlider är det hens arvingar eller testamentstagare som övertar rättigheterna.
Kuriosa, notera wokeifireringen av texten, och användandet av ordet hen.
Konstnären bakom verket hette Bertil Almqvist, som kanske är mest känd för barnböckerna om Barna Hedenhös. Han dog 1972, och följdaktligen borde arvingarna ha upphovsrätten fram till 2042. Om inte något annat slags avtal ingåtts vill säga, vilket förmodligen är fallet. Tigern ledde nämligen till en långdragen juridisk tvist som pågick mellan 1997 och 2007, mellan å ena sidan Beredskapsmuseet och Almqvists arvingar och å andra sidan Försvarsmakten. Notera att bilden inte ens förekommer i Wikipedias artikel om bilden i fråga. Anar vi möjligen en överkänslighet hos den nuvarande rättighetsinnehavaren, Beredskapsmuseet?
Det är en snårig historia, och min avsikt är inte att reda ut den. Men jag vill framhålla några detaljer. För det första användes bilden i satirform, den är något omarbetad, alltså inte i originalform. För det andra så borde kanske inte hela upplagan av Flams böcker beslagtagits, ty om upphovsrättsbrott föreligger så räcker det kanske med några referensexemplar till den stundande rättegången? Och för det tredje, varför sprida ut nazi-rykten om deltagarna i ett pågående rättsfall? För det fjärde, den ursprungliga tanken med upphovsrätten var att skydda kreatörer. Inte tysta debattörer som Aron Flam.
