Häromdagen råkade jag ut för en momskontroll. En tjänsteman kom hem till mig och gick igenom mina räkenskaper. Jag hade inte haft tid att förbereda mig särkilt mycket, så det blev en del spring mellan printern och bordet där vi satt, ty alla papper skulle nagelfaras.
De felaktigheter jag begått var av formell karaktär, jag hade inte hållit mig till ramverket för hur man redovisar VAT (eller moms). All ska delas upp i kvartal, kvittona skall skrivas in med momsregistreringsnummer och löpnummer, datum etc. Det räcker alltså inte att spara dem i ett kuvert, och göra en notering i bokföringen.
Och självklart hade den ordentlige mustaschprydde gentlemannen sina poänger, jag är måhända en slarver, och jag är tillika inte intresserad av skatt eller moms. Jag tjänar ingenting på att lägga massor av timmar på att redovisa dylikt, det är blott en kostnad, ty jag skulle ju kunnat arbeta dessa timmar istället.
Man undrar hur många produktiva arbetstimmar som går åt i världen för att stilla statsmaktens nyfikenhet och begär?
Jag blev också en smula indignerad över att han hade så mycket synpunkter på hur jag redovisat mina intäkter och utgifter. Trodde han att jag gjorde min bokföring enbart för att myndigheterna skulle bli glada? Ett företags bokföring handlar ju om att ägaren eller ledningen ska förstå det ekonomiska läget, och vidta eventuella åtgärder, spara eller investera.
Att skatteverket vill titta på böckerna är måhända en nödvändighet tyvärr, men att de dessutom har synpunkter förvånar mig en smula. Kanske är våra myndigheter bättre på att driva bolag än vi själva? Åtminstone verkar de tro det.
Ska jag vara helt ärlig så ökar inte den här incidenten min vilja att betala skatt. Nej, istället sätter det här igång min ekonomiskt kreativa sida, och efter att inspektören gått visste jag precis hur jag skulle rädda några tusenlappar till från skatteverkets klor, helt lagligt.
Och där försvann några timmar till från mitt arbete…
