Grekland har ju sina problem, och det kommer att krävas enorma uppoffringar för att få landet på fötter, men landet är litet och representerar en mindre del av den europeiska ekonomin. Landet är inte systemkritiskt för EU-samarbetet.
Spanien däremot – som inte heller får bukt med sina statsfinanser – är ett stort land och utgör en betydande del av den europeiska marknaden. Spanjorerna har också sett på med skräckblandad förtjusning hur det har gått för Grekland, och att denna lilla ekonomi inte kunnat räddas av EU-politikerna.
Hur kommer det då att går för stora Spanien?
Sanningen är den att det inte kommer att gå alls. Och kanske är det så att Madrid just nu planerar en hemlig exit från eurozonen. Det kommer att gå över en natt, för att förhindra kapitalflykt måste det ske från en dag till en annan, och ingen förutom några få iblandade får veta någonting förrän det är dags.
Spaniens centralbank växlar in alla bankers euro till samma växelkurs i pesetas, och devalverar därefter direkt ca 30%. Medborgarna får inte ta ut mer än ett visst belopp från sina bankkonton under en tid, också för att förhindra kapitalflykt. Fler devalveringar kan nämligen komma att behöva genomföras för att landet ånyo ska bli attraktivt för utländska investeringar. Och på detta sätt konverteras euron till den nya pesetan.
Spanjorerna får börja om från början med att skapa förtroende på kapitalmarknaden, men de kan styra sin valuta och sin finanspolitik, och kan sakta men säkert ta sig ur krisen och skuldfällan.
Och andra skuldtyngda länder kommer att följa efter, t ex Grekland, kanske Portugal etc.
Den eminenta bloggaren Gonzala Lira skriver om exitscenariot mer utförligt här.
