Det råder delade meningar om peak oil, dvs max oljeutvinning, och den dalande kurvan därefter. ”Domedagsproferena” menar att människosläktet ligger illa till om vi inte förbereder oss redan nu.
Medan ”förnekarna” tror att marknaden kommer att reglera allt, ty sinande olja kommer att betinga högre pris, vilket gör att andra bränslen tas i bruk, medan oljan sakta fasas ut.
Vad vi säkert vet är att olja behövs till det mesta, från personbilar, transporter, flyget, jordbruket, uppvärmning, plastprodukter, asfalt etc etc. Utan olja står världen stilla.
Och hur har det kunnat bli så här? Hur blev vi så beroende av olja? Det hela bygger på att olja är en billig och praktiskt produkt med högt energinnehåll. Så länge den är billig så använder vi den till allt möjligt.
Kan vi klara oss utan den? Det är jag absolut säker på. Möjligen kommer vi inte att se lika många billiga plastprodukter, bensinbilar och oljekraftverk, utan fler kärnkraftverk, mer kollektivtrafik, mer lokalt producerade livsmedel och andra produkter.
Det som många frågar sig är hur privatbilismen kommer att klara sig. Våra personbilar använder drygt hälften av all olja vi pumpar upp. Och den nöten är kanske svårast att knäcka, ty vi kan inte driva bilar med kärnbränsle.
Effektiva batterier är dyra och har begränsad livslängd, etanol och vätgas är dyrt att producera. Möjligen kommer vi att åka mindre bil i framtiden, kanske blir det vanligare att bo nära jobb, skolor och fritidsaktiviteter. Pendling blir alldeles för dyrt.
På sikt löser vi problemet med bränslet till bilarna, kanske kan genetiskt modifierade alger eller bakterier producera vätgas? Det hela handlar om att vi ska få ut mer energi än vi stoppar in, och då är organisk framställning förmodligen den enda utvägen.
Vad gäller elen, så finns det till en början blott en enkel lösning och det är olika varianter av kärnkraft. Vi kommer också att se en trend där elektroniska apparater blir alltmer energisnåla. Framtidens hushåll kommer att förbruka mycket mindre el än dagens.
Om vi sparar in olja från elproduktion och privatbilism så kommer tunga transporter, jordbruket och flyget att kunna använda olja i många år till.
Idag lever vi i ett enormt överflöd, vi äter och dricker oss sjuka, vi konsumerar alla möjliga onödiga produkter som vi egentligen inte behöver. Och vi gör det för att vi kan. Från totalt överflöd till total brist är resan ganska lång. Vi skulle klara oss med mycket enklare mat och utan massor av elektroniska prylar.
Men är det inte så att kurvan accelererar? Jordens befolkning ökar ständigt, i kombination med peak oil, och brist på andra mineraler, brist på jordbruksmarker etc. Kanske kommer kraschen snabbare än vi anar, och kanske kommer den att slå väldigt hårt?
Anledningen till att vi är 7 miljarder människor på jorden är just den billiga oljan, i kombination tekniska landvinningar inom jordbruk, transporter, medicin etc etc. Utan den billiga oljan blir kurvan omvänd, och vi kommer även att nå peak humanity. Dvs jordens befolkning kommer sakta att börja minska. Vi ser redan trenden bland i-länderna där vi skaffar allt färre barn. Ryssland, Tyskland, Polen och många fler länder har en negativ befolkningsutveckling.
Många länder ger statligt stöd till barnfamiljer och framförallt till familjer med många barn. Det här är ett arv från gamla tider då en nations anseende handlade om hur stora arméer man kunde ställa upp. Om vi antar att sämre tider ger sämre statsfinanser, så kan vi också anta att dylika bidrag blir mer ovanliga. Och incitamentet att skaffa många barn sjunker än mer.
Då blir bilden plötsligt lite annorlunda. Vi lever i en värld där befolkningen minskar. Vi återanvänder och återvinner nästan alla förbrukade varor. Vi minimerar resor genom att bo nära arbete och skola. Vi köper oftast lokalproducerat. Och när vi reser utomlands händer det allt oftare att vi åker båt eller tåg.
Samtidigt görs det banbrytande forskning inom kärnkraft, bioteknik etc. Allt eftersom vi flyttar fokus från den billiga och praktiska oljan allokeras mer pengar till forskning och utveckling inom andra områden. Och någonstans här sker nästa paradigmskifte, och det är svårt för oss att sia om, precis som det var svårt för 1600-talets människor att gissa att olja & kol skulle ersätta veden som bränsle 100-200 år senare.
