De amerikanska hangarfartygen med följeskepp har i decennier betraktats som höjden av sofistikerad militärteknologi. Deras enorma storlek projicerar makt och överlägsenhet. Dit de amerikanska hangarfartygen beger sig, där bombas fienden tillbaka till stenåldern och landet förvandlas till en enorm tom parkeringsplats. Så är vi vana att tänka, så såg världen ut för inte så länge sedan, fast kanske inte längre.
Strax innan det första gryningsljuset, en svärm robotar som färdas 20 gånger ljudets hastighet; de närmar sig den mäktiga hangarfartygskonvojen, robotarnas irreguljära banor utmanar de motmedel som finns. Och när den första robotsvärmen nedgjorts, då kommer nästa. Hangarfartyget är långt ifrån sin hemmahamn, kommer försvarssystemen att räcka till? Kanske klarar de inte ens den första attacken? Det sägs att dylika avancerade överljudsvapen återigen har satt igång kapprustningen mellan stormakterna. De nya sofistikerade robotarna kan utrustas med konventionella sprängmedel såväl som nukleära. Och deras höga hastighet gör dem svåra att spåra och skjuta ned.
Sanningen är nog den att de väldiga hangarfartygen fungerar bäst mot underutvecklade länder med medioker militärmakt. Men när de möter en likvärdig motståndare, då blir det kanske inte ens värt besväret att visa upp dem?
Många har frågat sig varför USA inte placerat några hangarfartygskonvojer i Svarta havet, som ett svar på konflikten i Ukraina? Oavsett de trilskande turkarna, Bosporens väktare, så skulle nog inte amerikanerna våga att placera sina jätteskepp så nära fienden.
Hur skulle hemmaopinionen ta en förlust? Besättningen på de stora hangarfartygen består av ca 5000 man. Även om skeppet inte sänktes utan blott oskadliggjordes så skulle det bli en enorm prestigeförlust.
Kanske är de jättelika hangarfartygen en relik från det kalla krigets dagar, och den unipolära eran i början av 1990-talet då USA under några år var ensam supermakt? Kommer de att gå hädan som gamla tiders pansarkryssare, vilka en gång i tiden också var havens skräck?
USA briljerar med desto fler skrytprojekt, som stridsflygplanet F22-Raptor med en prislapp på 350 $ milj per styck, eller F35 som kostar 135 milj $. Högteknologiska och imponerande vapensystem, men hur många har man råd att tillverka? Och hur fungerar all den sofistikerade tekniken egentligen under verklig stress och strid? Det har länge skvallrats om fördyrad utveckling, trilskande problem och dyrt underhåll. Om ryssarna skickar tre ordinära plan per F35, hur går det då? Spetsteknik kontra massproduktion?
För att vinna mer långvariga krig krävs en storskalig och uthållig försvarsindustri, som kan framställa många och robusta produkter så snabbt som möjligt. Skrytbyggena kommer att försvinna redan i början av kriget. Förvänta dig inte att motståndaren ska imponeras av dina enorma skepp eller sofistikerade flygplan. Ju större skepp som sänks desto större vinst för motståndaren. Ju mer avancerat stridsflygplan som skjuts ner desto fler poäng till den lede fienden. Det amerikanska försvarets största opponent är kostnaderna, de har förmodligen inte råd att masstillverka sina egna vapensystem. De har iskallt räknat med att skrämma och snabbt slå ut fienden, och inte hamna i ett läge där arsenalen hela tiden behöver fyllas på. Den som utmanar USA och drar ner byxorna på dess försvar kommer definitivt att inleda en ny militär era.
