Cornucopia? är en intressant finans och ekonomiblogg, enligt egen uppgift störst i Sverige inom sin genre. Här debatteras allt från intrikata aktiemarknadsanalyser till svepande makroekonomi. Och det bjuds ofta på intressant läsning, inte sällan med en kritisk ifrågasättande ton.
Det som förbryllar mig är bloggens undertext: Evig tillväxt i en ändlig värld?
Själva begreppet tillväxt är ganska ansträngt vid det här laget. Vad handlar det egentligen om? Att vi odlar mer och mer potatis från år till år? Att vi måste tillverka fler mobiltelefoner och bilar för att behålla löner och levnadsstandard? Det är i alla fall vad de flesta tror, även om vi alla vet att både gamla lurar, kolhydratstinna måltider och bensintörstiga vrålåk plötsligt kan bli föråldrade, omoderna och utkonkurrerade av något helt annat.
Tillväxt handlar med andra och inte bara om ökad produktion, utan det handlar även om innovation och paradigmskiften, där t.ex 1800-talets häst och vagn blev ersatta av tåg, som i sin tur fick stark konkurrens från bilar och flyg. Vad nästa steg är vet vi ofta inte, det är svårt att sia om framtiden. Evig tillväxt kanske bäst kan beskrivas som evig uppfinningsrikedom?
Det andra lite märkliga antagandet är tanken om en ändlig värld. Vi vet ju alla att universum är närmast oändligt, att det finns miljarders miljarders himlakroppar, och förmodligen finns det planeter som liknar vår egen någonstans. Och vi omringas av asteroider som innehåller mer ädla metaller än vad vi någonsin utvunnit ur jordskorpan.
Nåja, de flesta kallar det där för science fiction. Vi vet visserligen att oändligheten finns utanför dörren, men vi anser att det är alltför avlägset med avancerade rymdresor, rymdgruvdrift, kolonisation etc. Ungefär som Benjamin Franklin skulle ha svårt att föreställa sig en platt TV-skärm, Napoleon Bonaparte skulle skratta åt idéer om stridsvagnar och attackhelikoptrar, och kejsar Augustus avfärda tankar om månlandningar och rymdpromenader.
Det går fort, vad som är science fiction idag är realitet imorgon. Att tala om en ändlig värld är som att tala om ett ändligt rum, det finns förmodligen alltid något bakom väggarna, även om de är tjocka.
Visst kommer jordens oljereserver att ta slut, eller åtminstone bli för dyra att utvinna, metaller och mineraler likaså. En kreativ utmaning för mänskligheten. Och kanske blir det först då som vi tvingas inse att världen verkligen är oändlig.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, tillväxt
