Om man ska sammanfatta det gångna året så är det fyra saker som sticker ut, FRA, Obama, fågelboet och finanskrisen. Att en färgad man vinner presidentämbetet i världens mäktigaste land blir som en spark i veka livet på oss frigjorda europeer. De frireligiösa vapenfetischisterna på andra sidan Atlanten gjorde slarvsylta av våra fördomar; och även om den amerikanska tanken om frihet, jämlikhet och broderskap hackat betänkligt de senaste åren, visar amerikanerna att de kan förvåna oss – ännu en gång. Men hur, den i amerikanska ögon liberale demokraten, Barack Obama ska tackla världsläget står ännu skrivet i stjärnorna.
Vi får inte glömma att det var en demokratisk president, Bill Clinton, som plöjde jorden där finanskrisen växte sig stark, genom Community Reinvestment Act, lagar som tvingade bankerna att bevilja bolån till folk med dålig ekonomi. När räntan sedan gick upp kunde många fattiga inte betala, utan lämnade tillbaka kåken till banken. Med resultatet att världens finansinstitut satt på fullån, som de inte kunde göra sig av med. Systemet kraschade, och politikerna lappar och lagar luftslottet med låtsaspengar, bistra miner och allvarliga tal.
Vad gäller FRA och den s k bloggbävningen i somras – då den samlade bloggosfären reste sig som en urtvättad plyschbjörn gentemot cetralmakten i Stockköping och krävde sin rätt till integritet och privatliv – så slutade det hela i platt fall. Politikerna körde över oss ordentligt, kanske till och med med ett litet smajl i mungipan. Har en känsla av att begreppet bloggbävning fortfarande vilar i sina lindor. Vi lär få se mer av detta fenomen.
Världens blickar riktades också mot OS-nationen Kina och nationalarenan Fågelboet. Förutom idrottsarrangemanget, som enligt mina sportintresserade vänner var välgenomfört, så har mittens rike också ett finger med i höstens ekonomiska debakel. Jo, USA och andra västländer, har tydligen ett alltför stort handelsunderskott gentemot Kina. Dvs vi köper mycket kinesiskt, men säljer inte lika mycket tillbaka, vilket gjort kinesiska staten till dollarbillionär. Obalansen anses också ha bidragit till krisen, ty vi i väst kan inte leva på lånade pengar hur länge som helst. Kina borde revalvera sin valuta och importera mer, vilket inte sker eftersom landet fortfarande är styrt av kommandopolitiker, numera med diffus partibok.
Själv tyckte jag att växlingen från behaglig högkonjunktur till depression gick väldigt snabbt, vi pratar om några dagar, en vecka på sin höjd. Och plötsligt gick fordom feta företag på knäna och tiggde pengar av staten. De flesta välinformerade medborgare vet att statens resurser är ganska begränsade, när politikerna sålunda vräker miljarder över ett dysfunktionellt näringsliv, så är det rasslet från sedelpressarna vi hör och inte ljudet från den industriella revolutionens lokomotiv.
Själv har jag haft ett ganska bra år, både privat och yrkesmässigt. Barnen växer och ställer numera avancerade frågor om livet, universum och allting. Ibland slås jag av tanken att det är betydligt mer stimulerande att samtala med min fyraåriga dotter än med många kloka vuxna…
Fler och större företag har knackat på dörren till tecknarverkstan vilket resulterat i mer arbete. Tyvärr har bloggandet blivit lidande, men en 55-plats i den nyliberala bloggtävlingen, Årets politiska blogg ger blodad tand! Jag måste upp på prispallen nästa år! Har en känsla av att jag skriver för långa meningar, har för få länkar och förmodligen umgås med fel människor. Här krävs uppryckning; för vad är lågkonjunktur, handelsobalanser och varsel mot att bli upplyft och erkänd i bloggosfären?!
Jag hoppas härmed på ett intressant bloggår 2009, och vill passa på att tacka alla som orkar läsa mina texter. Och önskar dessutom en god fortsättning på det nya året!
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, 2008, årskrönika, nyår
