Sveriges ekonomiska framgångar och låga energipriser under senare delen av 1900-talet baserades på vattenkraft och kärnkraft. Energin var billig, vilket underlättade för alla former av företagsverksamhet.
Nu, när jag själv bor i ett land där elen är dyr, inser jag hur stora problem höga elpriser skapar. Exempelvis berättar en kioskägare att glassfrysen drar ner hans intäkter rejält, och en restaurangägare menar att elräkningen är en av hans största utgifter. Att bygga storskaliga industrier i ett sådant land blir förstås en utmaning.
Svenskarna kunde länge skatta sig lyckliga över låga elpriser, som förenklade allt i samhället – från kiosker till fabriker. När energin blir dyrare blir allt svårare. Lägg därtill det höga skattetrycket, och vi ser att ett land lätt kan hamna i ekonomisk oreda.
Skrämselpropaganda har lett till att vi stängt ner flera kärnreaktorer, trots att de hade kunnat fungera i många år till. Och med den erfarenhet vi byggt upp under åren hade vi kunnat skapa nya och ännu bättre kärnkraftverk.
Notera att miljörörelsen inte vänder sig mot själva tekniken, utan mot kärnkraften som sådan. Det spelar ingen roll hur säker tekniken är – de vill ändå stänga ner allt som har med kärnenergi att göra. Det är ett ideologiskt ställningstagande som troligen applåderas av olje- och kolbolagen, eftersom avveckling av kärnkraft alltid leder till ökad användning av fossila bränslen. Sol- och vindkraft är som bekant komplementära energikällor. De kan inte täcka ett lands energibehov, för vinden blåser inte alltid, solen lyser inte på natten, och dessutom är effektiviteten låg. Därför tvingas man starta gamla oljekraftverk – i miljöns namn.
Sverige var länge ett framstegsland inom kärnkraft. Vi var skickliga på att bygga säkra reaktorer, och det fanns utmärkta planer för säker hantering av kärnavfall. Kärnkraften var en pålitlig energikälla – som inte ens nått sin fulla potential – innan man beslutade sig för att avveckla den. Dagens reaktorer är både säkrare, effektivare och genererar mindre eller inget avfall. Trots detta går vi tillbaka till att elda med olja. Och kanske måste vi bygga nya vattenkraftverk i de sista orörda älvarna i Norrland?
Dessutom skulle vi kunna vara självförsörjande på uran. Det finns gott om fyndigheter i landet av denna energikälla, som i praktiken är närmast oändlig. Vi behöver egentligen inte vänta på framtidens frälsande fusionskraft – vi uppfann framtidens energikälla för länge sedan.
Så vad hindrar oss egentligen från att bli världens rikaste land?
Bilden är från Wikipedia:
