Socialdemokraterna leder stort i opinionsundersökningarna. Svenska folket är missnöjt med alliansregeringen. Väljarna söker med ljus och lykta efter en ny frälsare, som kan reformera Sverige utan förändringar. Och vindarna skriar Mona.
Väljarna kommer att bli besvikna, när de inser att alla återställare handlar om inskränkningar i privatekonomin, dvs höjda skatter. Kan ett parti gå till val på höjda skatter? Är svenska folket berett att betala dyrt för marginella höjningar av a-kassa o dyl? Hur ser förresten den socialdemokratiska politiken ut förutom återställarna? Vad vill de åstadkomma med skolan, vården, trygghetssystemen och det svenska företagsklimatet?
Alliansregeringen har till viss del skakat av sig den fluffiga gosiga filt som omslutit svensk politik i åratal. Budskapet är konkret, arbetslösa ska ut på arbetsmarknaden, de ska ha riktiga jobb, sjuka ska rehabiliteras, barnfamiljerna får skattesänkningar istället för höjda barnbidrag el dyl.
Många upplever denna politik som obehaglig, trots att den inte skiljer sig särskilt mycket från gamla tiders socialdemokrati, där arbete, plikt och strävsamhet var ledorden. Vi är vana vid den sköna gosiga filten, den vadderade verkligheten, där alla hål täpptes igen av skattepengar.
Svensk socialdemokrati har kommit till vägs ände, trygghetssystemen kan knappast byggas ut mer, skatten kan inte höjas i oändlighet – vi betalar mest skatt i hela världen. Vi kan inte skyffla över mer ansvar på stat, landsting och kommun.
Väljarna kommer förmodligen att få kallare fötter ju närmare vi kommer nästa val. Det är möjligt att Sahlin vinner ändå, men denna gång blir det inte 12 år på raken, det kan vi nog vara övertygande om.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, socialdemokraterna, regeringen, återställare
