Jag satt och diskuterade med en vän häromdagen över ett glas öl. Politiskt befinner vi oss långt ifrån varandra; han är väldigt orolig för växthuseffekten, vill att EU ska ha en gemensam konstitution, och tror att u-ländernas fattigdom beror på västerländsk utsugning etc. Klassiskt politiskt korrekt socialdemokrat.
Jag frågade honom om varför han gillar idén med en gemensam konstitution för EU? Det finns ju en risk för överstatlighet, makten förskjuts bort från oss. Folket tappar intresse för politiken, blir soffliggare, och förlorar respekten för politiker etc.
Hans första argument var subsidiarie-principen, att frågor som berör lokalt ska dryftas lokalt, och frågor som berör alla ska diskuteras i Bryssel.
Jag påpekade att detta inte sker idag. Och drog några exempel från bl a fildelardebatten, Ipred etc.
Vi var eniga om att Svenska politiker är övernitiska, de implementerar alla direktiv från Bryssel, även saker som är frivilliga. Detta är osunt, och beror förmodligen på någon slags övertro på staten.
Jag menade att all makt utgår från folket, detta finns inskrivet i de flesta västerländska konstitutioner. Så är det inte i EU idag. Det är politikerna som driver de flesta frågorna, och folket har tappat tråden för länge sedan. EU är politikernas lekstuga. All makt utgår knappast från medborgarna, ty vi vet knappt vad som händer, tyvärr.
Min vän menade att EU är ett elitprojekt. Och att det alltid funnits en elit som tagit täten, som lett oss fram både vad gäller politik och teknologi. Annars skulle mänskligheten fortfarande knacka sten utanför grottan.
Intressant synpunkt, som jag inte helt och hållet delar, men jag blir allt mer övertygad om att många tänker i dessa banor. Politikerna är våra herdar, som värnar, skyddar och leder oss rätt. Utan detta ledarskap skulle mänskligheten irra omkring i mörker.
Symboliken har använts sedan urminnes tider; de egyptiska faraonerna hade herdestavar, likaså påvar och biskopar. Vi är alla får som leds in och ut ur fållan. Och många tycker nog att det är rätt skönt, att någon annan ställer upp reglerna och baxar oss hit och dit – så inga misstag begås. En trygg tillvaro, för den som inte vill tänka själv och ta eget ansvar.
I antikens Athen myntades ett ord för medborgare som inte ville delta i det offentliga livet, som inte brydde sig om statens affärer och politiken. Det ordet var idiot.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, EU, demokrati, politik
