Det är inte en självklarhet att ha 50% totalt skattetryck och en allomfattande generell välfärdspolitik. Det många svenskar tycker är normalt visar sig vara en extrem företeelse i ett globalt perspektiv.
Det är inte en självklarhet att lägga beslag på hälften av medborgarnas pengar, och omfördela dem enligt politikernas godtycke; många skulle kalla det ofrihet, kanske till och med fascism eller socialism.
Idag betalar alla arbetande personer hälften av sin lön i skatt (inräknat moms och andra dolda avgifter) och nästan alla är i behov av statens hjälp.
Civilsamhället har givetvis olika sätt att förhålla sig till de höga skatterna.
Vi har länge sett varningstecken i form av omfattande skatteplanering hos svenska företag; pengar flyttas fram och tillbaka över världen, och hamnar slutligen på ett bankkonto i något lågskatteland. Tidigare var landet där jag bor (Cypern) populärt, men numera finns det ännu bättre alternativ. Att betala svensk skatt anses däremot inte vara ett alternativ, då skulle företagen i fråga förmodligen gå under. För många är alltså skatteplanering inget val, utan nödvändigt för att företaget ska fungera.
Vi ser också varningstecken i den omfattade svarta arbetsmarknaden. Det finns inte många vita jobb inom den hemnära hantverkssektorn. Ska du anlita någon att bygga en altan och inte bli ruinerad så krymper alternativen. Ofta kontaktas en person som kommer från de forna öststaterna, och det talas varken om skatter, moms, kvitton eller något annat.
Andra varningstecken är den omfattande migrationen till städer som t ex London. Där uppges det nu bo över 50,000 svenskar. Många välutbildade svenskar arbetar runt om i världen, de tjänar bra och lever ofta ett mer behagfullt och friare liv. I vissa kretsar är det närmast ett steg i karriären att lämna landet.
Vi har vant oss vid att staten hjälper till. Många skulle inte ens ha råd att skaffa barn utan föräldrapenning och barnbidrag – vilket egentligen är dina egna pengar som gått runt ett varv på skattekontoret. Och hur skulle man klara sig i tider av arbetslöshet och sjukdom, om inte staten stod för arbetslöshetsersättning och sjukbidrag?
Om skatten vore lägre skulle många fler kunna spara en slant. Idag är skatten svenskarnas absolut största utgift. Och många inom den s.k medelklassen eller lägre medelklassen saknar ofta en buffert, om något oförutsett skulle inträffa. Staten är din buffert. Den stödjer dig med dina egna pengar.
Det som först var en form av välgörenhet eller försäkring har urartat. Själva grundtanken med socialförsäkringssystemet var att vi alla skulle betala in en liten peng för att hjälpa de fattiga, eller oss själva om vi en dag skulle drabbas av nöd. Idag är nästan alla beroende av systemet, både de fattiga och medelklassen.
Och den store vinnaren är staten, som framstår som godheten själv. Staten är den store allsmäktige givaren av (våra egna) pengar.
När migrationskrisen briserade förra året så var landet oförberett. Trots att antalet asylsökande ökat flera år i rad. Och sent omsider inser allt fler att huvudskälet till de omfattande asylströmmarna beror på den svenska välfärdsmodellen.
Ännu fler vill vara med och dela på kakan.
Och det är lustigt att se, ty samtidigt är det allt fler som inte vill vara med och betala. Det vittnar den omfattande svarta arbetsmarknaden om, skatteplaneringskulturen och migrationen från Sverige.
Socialism fungerar dåligt. Alla socialistiska experiment har slutat illa, även när de stavas socialdemokrati. När andras pengar tar slut – tar även socialismen slut. I fallet Sverige har nedgången tagit lång tid, ty den svenska modellen har måhända varit lite mildare, och man har inte täppt till alla kryphål för innovatörer och företagare.
Det har varit en socialism där man i hemlighet erkänt näringslivets och marknadens viktiga roll. De röda banderollerna har mest synts i de allt glesare förstamajtågen. Och socialismens roll har mest handlat om att behålla makten, och ömsom ta och ge pengar i en ofrivilligt kasinospel. Där de flesta i leken skulle ha klarat sig alldeles utmärkt – om de fått behålla sina egna pengar från första början.
