Under det senaste decenniet har vänstern transformerats till ett säreget sällskap; deras politiska kultur förefaller alltmer bisarr och världsfrånvänd. Vi ser genuscertifierade toaletter, dussintals olika kön, ekivoka karnevaler, vit skuld, postkolonialism, samt nya ord som ”hen”. Och man försöker ivrigt att normalisera alla påfund, som om det vore intressanta och viktiga uttryck för samhället. Men bakom alla dessa burleskerier står   …