De tidiga klassiska liberalerna (whigs) på 1600-1700-talet stred framförallt mot enväldet. Dåtidens allenarådande monarkier påminde starkt om socialistiska diktaturer. Näringslivet var starkt reglerat och statsmaktens byråkrati bredde ut sig. Maktens ärftlighet och oförtjänta privilegier bidrog till dekadens, verklighetsfrånvändhet och förfall. Istället förespråkade whigs en slags meritokratisk köpmanna-aristokrati, ofta kallat republik. Den erbjöd egalitarism och fri marknad, men inte till överdrift;   …