Inom konservatismen brukar man ibland prata om en naturlig ordning, med hänvisning till människans förmåga, hennes förutsättningar, hennes släkt och kultur. I slutänden är det religionen och dess etik som skapar ordning i samhället. Prästerna är dess uttolkare, kungen och aristokratin dess verkställare. Grovt förenklat förstås. Ska vi idag betrakta detta som en outvecklad fas, något vi tagit oss igenom   …