Inom den klassiska liberalismen vill vi ha en liten stat. Vi vill inte avskaffa den, men vi tror att den kan bli farlig om den växer sig för stor.
Det är sällan svenskar oroar sig för statsmakten, men se på andra länder runt om i världen, där statligt institutionaliserat våld håller samhället i skräck: Ryssland, Vitryssland, Iran, Saudiarabien, Kina, Nordkorea etc. Listan kan göras ganska lång.
Om person eller ett företag gör bort sig, fuskar eller bryter lagen då kan hon lagföras och dömas för sitt brott. Men om staten flippar, ja, då kan vi inte göra ett förbaskat dugg.
Om vi medborgare börjar motarbeta den förfelade statsmakten kan vi hamna i fängelse eller på mentalsjukhus eller vad som helst. Det är ju staten som sätter reglerna och inte vi.
En sjuk statsmakt är nog det värsta som finns. Det håller nog de flesta med om. Den kan göra precis vad den vill. Och ofta gör den det.
Det finns massor av regler och förordningar för att hålla statsmakten i skick. Vårt demokratiska system med parlament och regering är en av dessa viktiga instanser. Parlamentarismen ser till att ingen sitter vid makten för länge, vi får en hälsosam rotation och blandning av maktens aspiranter.
Vi kan gå ännu längre och införa konstitutionsdomstol, primärval, avskaffande av 4%-spärren, makt till justitiekanslern att avskeda tjänstemän som misskött sig etc etc. Då blir det ännu svårare att skaffa sig för mycket makt.
Vår system är långt ifrån perfekt, men vi håller ändå ett slags avstånd till de värsta tendenserna, så långt vi vet i alla fall.
Att ta bort överflödiga ansvarsområden från staten är också viktigt. Jag tycker exempelvis inte att staten ska syssla med sjukvård. Läkare och sjukvårdspersonal ska sköta och driva vården, och deras lön ska betalas av försäkringar.
Sjukvårdsförsäkringarna kan skötas av näringslivet t.ex försäkringsbolag, men även föreningar, kooperativa verksamheter, ideellt gemensamt ägda verksamheter etc.
Och det är nu vi ser skillnaden i ideologier. Om exempelvis fackföreningar skulle sköta och erbjuda sjukvårdsförsäkringar då skulle många vänsterpersoner inte alls klaga. Nej, de skulle nog omfamna systemet och tycka att det vore bra och rättvist.
Som klassiskt liberal har jag ingen synpunkt på om näringslivet eller diverse organisationer hanterar sjukvårdsförsäkringarna. Inga problem. Låt det finnas olika varianter, diversifiering. Organisationer blir kanske inte heller anklagade för att handla i strikt vinstintresse, låt medborgarna välja.
Men låt inte staten sköta det. Och ni vet varför. Ge dem inte för mycket makt.
Samma sak gäller för exempelvis pensioner. Staten behöver ju inte hantera din pension, det kan faktiskt din privata bank, fondförvaltare, fackförening eller kooperativa sparbank också göra. Och om du har hjärtat till vänster så väljer du givetvis facket eller någon slags gemensamt ägd kooperation. Perfekt. Jag som liberal har ingen synpunkt på ditt val. Jag hoppas bara att du är nöjd och att det fungerar för dig.
Men vi ska hålla staten borta från detta också, eller hur? För ju mer makt den får, desto värre blir det om någon med onda avsikter kommer till makten.
Kommer aldrig att hända i Sverige, mumlas det från de vänstra bänkraderna. Jag hörde nog.
Ok. Låt mig ta ett konkret exempel, Jimmy Åkesson, han har faktiskt har en verklig chans att ta makten i Sverige och bli statsminister en dag. Så som partiet växer i opinionsmätningarna så är det snart jämnstort med sossarna och moderaterna. Jag har ingen aning – men låt oss säga att han har en dold agenda – bara som ett exempel.
En dag sitter Åkesson i Rosenbad. Det första han gör är att lyfta telefonen och se till att alla utlänningar avskedas från statliga verk och myndigheter. Han skyller på inre och yttre säkerhet, rikets väl, och stödjer sig på ett för ändamålet utmätt undantagstillstånd.
Snart är de offentliga förvaltningarna etniskt rensade. Men det här var bara början, när han insåg hur lätt det gick, och hur enkelt det var att identifiera alla utifrån skatteverkets perfekta och exemplariska register – så fortsätter han.
Staten har ju hand om det mesta, och alla dessa myndigheter och verksamheter har register och förteckningar, som innehåller både det ena och det andra.
Staten (i det här fallet Åkesson) vet faktiskt ALLT om dig.
Så, ska vi fortsätta att ge staten mer makt och befogenheter? Eller ska vi begränsa politikernas makt? Demokrati i sin ursprungliga form handlar väldigt mycket om att att begränsa makten hos de som för tillfället innehar den. Det ska vara svårt att ändra och stifta nya lagar. Det ska vara svårt att styra och ställa med dina medmänniskors liv. Är du med?
