Våra liberala demokratier ger oss svaren på de flesta samhällsmässiga frågorna, både vad gäller ekonomi, men även allmänna lagar och förordningar. Principen om den enskildes frihet gäller, så länge hon inte inskränker andras frihet. De här principerna har urholkats en hel del, men fungerar fortfarande som viktiga filosofiska byggstenar i vår verklighetsuppfattning. Vi har också principer om yttrandefrihet, mötesfrihet, näringsfrihet, fria marknader, äganderätten, demokrati etc etc. Ur dessa pusselbitar formas vårt samhälle.
Ändå är det många som upplever att något saknas. Att de liberala principerna visserligen är vackra och närmast självklara numera, men att det borde finnas något utöver detta.
Det är här vi kommer in på begrepp som traditioner, historia, myter, religion, moral, dygder etc etc. I den athenska demokratin på 400-talet före vår tidräkning, var det självklart med dygder som rättvisa, tapperhet, klokhet och måttfullhet. Samhället vilade på lagarnas princip, men det fanns även dygder, ett tydligt moralkodex för att få helheten att fungera.
Jag såg nyligen en video från Stockholms tunnelbana där några utländska ungdomar verbalt trakasserar en svensk tjej. Medpassagerarna flyttar på sig, och går därifrån, det är alltför få som lägger sig i, alltför få som vågar säga till ungdomarna.
Det finns en utbredd feghet och flathet i västvärlden. Tanken på att sköta sig själv och skita i andra kanske har gått för långt? Vi är sociala organismer, och behöver närhet, sällskap, vänskap, stöd och hjälp ibland. Och vi måste vara beredda att ställa upp för våra medmänniskor när vår idé om samhället blir hotat.
Vad skulle hända om alla bara svor och slogs på gatorna? Vi har alltför få poliser för att råda bot på dylik oordning. Det är vi själva, vi medborgare som måste forma våra samhällen och se till att det blir rättvisa, ordning och reda i vardagen. Vi kanske skulle behöva lite mer av den antika dygden tapperhet?
