Europa skakas nu dagligen av terrordåd, framförallt är det Tyskland och Frankrike som drabbas. Det är oftast unga muslimska män från Mellanöstern som utför dåden, och terrorn förknippas ofta med det vi kallar för islamism.
Islamismen är egentligen ett samlingsnamn för ett flertal radikala muslimska rörelser. Den moderna radikala tolkningen av islam började förmodligen i Iran 1979, och fortsatte att sprida sig under de följande decennierna. Vi känner till rörelser som Talibanerna, Hizbollah, al Qaida, Muslimska brödraskapet, IS osv.
I medierna pratas det ofta om att unga män från Mellanöstern radikaliseras, och att den här radikaliseringen kan gå fort. I praktiken kanske det snarare handlar om att personen i fråga har brutit någon religiös regel, och lovas bot och bättring av islamistiska föräldragestalter om de antar ett speciellt uppdrag, dvs att utföra terrorattentat. Unga personer som har personliga eller psykiska problem kan lättare påverkas av dylika budskap, och terrorns utbredning är ett faktum.
Under senare år har de muslimska immigranterna ökat i antal. Och i Sverige finns det omkring 500,000 muslimer idag, vilket skulle utgöra ca 5,5% av befolkningen. Det är svårt att få tag på exakta siffror, den statistiken som finns på Wikipedia och andra källor är äldre och visar lägre siffror. Färska siffror som speglar den ökande invandringen är svårare att få tag på. Mina siffror är ungefärliga.
I storstadsregionerna är andelen muslimer förmodligen högre, kanske uppemot 10-15%, och de utgör numera en betydande minoritet, tillräckligt många för att bilda kraftfulla intresseorganisationer, lobbygrupper, politiska partier, starta skolor och andra institutioner.
Samtidigt vet vi att diverse islamistiska rörelser rekryterar från den muslimska minoriteten. Vilket gör invandringen från muslimska länder alltmer kontroversiell. Det är svårt att skilja de olika muslimska fraktionerna åt, och vi kan omöjligen veta vilka som är islamister eller ej.
Gissningsvis kommer alltfler krav att resas på ännu mer restriktiv migrationspolitik från muslimska länder i terrorns spår, kanske till och med utvisningar.
På kort sikt ser vi en problematisk framtid, då alla möjligheter att stoppa terrorn bjuder på diverse konfliktytor. Ökad militarisering, övervakning och undantagslagar ger tillika dåliga signaler. Detsamma gäller gränsrestriktioner och utvisningar. Det finns få sätt att ta sig ur situationen med hedern i behåll för våra politiker, vilket dessutom kommer att leda till alltfler politiska kriser.
Vad vi i väst efterlyser är en muslimsk motrörelse, som verkar mot våld och terrorism, och som kraftfullt fördömer den radikala tolkningen av islam. I dagsläget har vi inga betydande rörelser av det här slaget. Och tills dess att muslimerna själva tar tag i sina inhemska problem, så kommer västländerna dessvärre att långsamt sluta sig och bli mer restriktiva till muslimer.
