Många svenskar är stolta över statliga SVT, som anses vara oberoende, reklamfritt och ett bra alternativ till de kommersiella kanalerna.
SVT finansieras av en tvingande avgift. Alla som äger en TV eller dator måste betala oavsett om de tittar på SVT eller ej. Systemet är ett arv från tiden då det bara fanns en TV-kanal, som de flesta tittade på.
Idag finns en uppsjö av sätt att konsumera media via Internet, vi läser nyheter på nätet, bloggar, tittar på streamade filmer, serier, använder sociala medier etc etc. TV-tittandet är inte lika hett, och den statliga televisionens roll blir allt otydligare, och betalningsmodellen allt mer besvärlig.
Ändå är det många som slår bakut om man kritiserar systemet. Svensken i gemen gillar SVT, annars skulle hon inte betala, någon egentligen kontroll förekommer ju ej. Kontrollanten får ju inte göra husrannsakan. Det står var och en fritt att betala eller ej. Och de flesta betalar.
Det är fint med statlig TV utan reklam, kommersiella kanaler anses vara undermåliga och ha en tvetydig agenda.
Fast egentligen är det ju tvärt om.
Statlig TV har en sorglig historia, ty den har använts till politisk indoktrinering på väldigt många håll runt om i världen, Ryssland, Kina etc.
Medan det kommersiella TV-utbudet är ganska harmlöst. Kanske är det ändå bättre att du blir lurad att köpa en brödrost, än att dina barn indoktrineras av statsmakten i en ideologi som du inte sympatiserar med?
Man brukar lyfta fram Italien som ett land där den kommersiella TV:n spårat ut fullständigt. Där den mäktige Berlusconi äger alla betydande kanaler och använder dem i politiskt syfte.
Nu är ju inte Italien ett praktexempel på fri marknad, utan snarare ett korporativistiskt samhälle där vänskapskorruption mellan politiker och näringsliv utgör kompassriktningen.
Varför finns det bara x-antal kanaler i landet? Hur kommer det sig att nya kanaler utanför mediemogulens maktsfär inte kan etablera sig? Någon bestämmer hur, vilka och hur många som får sända TV. Och denne någon är oftast statsmakten. Och då är vi tillbaka till ruta ett. Statlig kontroll av medier.
Jag hävdar att fria statsoberoende medier och mångfald är grunden för ett fungerande informationssamhälle. Och Internet är en förlösande faktor i detta sammanhang, alla kan numera starta etersändningar, skriva och debattera inför en miljonpublik. Och vi ser också bloggar och bloggare som inte bara har många besökare, men som även inspirerar och utmanar journalister på traditionella mediehus.
Det finns inget egenvärde i att staten äger och styr media. Hur mycket vi än avskyr TV-reklam så kommer vi inte förbi det faktum att TV-produktion faktiskt inte tillhör statens grundläggande uppgifter. Och det blir allt svårare att hålla uppe fasaden ju mer diversifierat medielandskapet blir.
De unga tittar snart inte på TV numera, de ägnar sig åt sociala medier, spel, streamad film och musik, och läser nyheter på nätet. Traditionellt TV-tittande är på utdöende. Och snart sitter det en liten dator kopplad till varje TV-apparat, där du kan ladda ner och titta på vad du vill. Och då är TV:n inte en TV längre, utan något annat.
