Två bilder av EU-ländernas statsskulder. Den översta är procent av BNP, dvs en procentuell fördelning av skulden beroende på medborgarnas produktivitet.
Och den understa är i miljoner euro, dvs en konkret bild av den faktiska skulden, oavsett landet/folkets produktivitet. Graferna är från Eurostat.
Vad lär vi oss av detta?
För det första så noterar vi att skuldbördan inte är något syd-nordligt fenomen, där vi har lite skulder i norr och mycket i söder. Nej, det finns en väst-östlig dimension också, där de forna öststaterna är relativt skuldfria, gentemot de skuldtyngda västeuropeiska länderna.
Vi noterar också att om exempelvis Grekland, Portugal och Cypern blev mer produktiva, dvs ökade sitt BNP, så skulle deras skulder minska väsentligt. De faktiska skulderna är en bråkdel av de rikare västeuropeiska ländernas. Detta ser vi på den understa kartan.
Och kanske förvånar det några, men Tyskland är att av de mest skuldtyngda länderna i EU. Det är väl OK så länge de har god ekonomi och betalar av sina lån ordentligt, men vad händer om ekonomin går ner, och folk vill ha koreanska och japanska maskiner istället för tyska? En minskning av tyskt BNP skulle kunna få förödande konsekvenser, inte bara för Tyskland utan för hela unionen. Allt kan hända i vår föränderliga värld. Och det är tydligt att det här imperiet – på alla punkter – är byggt på lerfötter.
