Idag samlades närmare en miljon människor i Kairo för att demonstrera sitt missnöje mot den politiska ordningen. Egypten har haft undantagslagar sedan 1981, då den dåvarande presidenten Anwar El Sadat mördades och Hosni Mubarak tog makten.
Regimen slår ner hårt på både islamister och andra oliktänkare. Rädslan för muslimsk fundamentalism delas med västvärlden, och Mubarak har därför fått USA och EU:s stöd.
Det saknas en bred och välbärgad medelklass i Egypten, antingen är man rik eller så är man fattig, och de fattiga är många i detta tätbefolkade land.
Det vi ser är förmodligen ett av världens största folkliga uppror någonsin. Och oroligheterna sprider sig till omkringliggande länder som Jordanien där regeringen avgått. Hela arabvärlden är i gungning.
Det värsta som kan hända nu är att islamister tar makten. Med tanke på västvärldens inställning till dylikt kan vi då med stor sannolikhet räkna med ett nytt världskrig. Och det är knappast vad vi behöver.
Men förmodligen har medborgarna i Mellanöstern lärt sig sin läxa, och inser att islamismen är en brutal återvändsgränd. Om demokrati och öppenhet vinner framgångar så kan hela regionen blomma upp, och vi kan vända blad i historieböckerna. Frågan är hur mullorna i Iran kommer att reagera på det här, och härskarklanen i Saudiarabien?
Det här kan bli stort, nästan lika stort som när järnridån och Sovjetunionen föll. Vi känner historiens vingslag ända upp hit i kalla nord, från ett av världens äldsta kulturområden, faraonernas, assyriernas, persernas, ptolemeernas, romarnas, bysantinernas, osmanernas och arabernas land.
—
Intressant? Läs mer i SvD, DN, AB, Exp, Sydsv. Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, Egypten, revolt, uppror, Mellanöstern
