Hur ska vi egentligen definiera den ”civila sfären”? Jag menar att det är summan av våra privata handlingar. Många tycker nog att den lilla ”vardagsmakt” vi besitter inte räcker till för att förändra samhället. Vår politiska makt är även den begränsad, vår röstsedel försvinner i de gigantiska valurnorna. För att nå ännu längre kan vi satsa på en politisk karriär, men det finns en risk att våra idéer och förslag mals ner av konventioner och kompromisser.
Jag tror att ”mikromaktsstrukturer” är den enda vägen till att återuppbygga folks förtroende för samhället. Om jag och mina grannar engagerar oss i vårt närområde, rapporterar söndriga gatlyktor, sätter upp varningsskyltar för fallande istappar, rapporterar och förebygger vardagsbrott, håller oss á jour med förskola, skola och vård – och sist men inte minst bjuder den deprimerade grannen på fika, för att prata, trösta och hjälpa. Det handlar inte om att bli kvarterets ”privatpolis”, utan om att engagera sig lite mer än idag.
Summan av alla dessa ”mikromaktstrukturer” bildar ett tryggt samhälle. Politikernas makt i vardagssfären minskar, och vår egen makt och vårt engagemang ökar. Maktdelning gagnar oss alla, ty när makten är alltför avlägsen blir vi passiva, och tror att stat, landsting och kommun ska ta hand om allt. Vi blundar för alla de små saker som stör vardagens ordning; vi hoppas på att allt ska lösas av sig självt.
I den närstående framtidens globaliserade värld kommer det att finnas flera lager av maktstrukturer. Vardagliga frågor, regionala frågor och globala frågor kommer att behandlas i olika instanser. De globala frågorna kommer att uppfattas som komplexa, ty de berör större delan av jordens befolkning. Frågor som tas upp till denna nivå kan vara vår globala miljö, gränsöverskridande brottslighet, handel, försvar etc. För den enskilde medborgaren blir det svårt att skapa sig en bild av de globala problemen, lösningarna och åtgärderna. Jämför med t ex EU, hur många håller sig uppdaterade med vad som händer i Bryssel? Tusentals parametrar påverkar besluten, mängder av sofistikerade utredningar måste genomföras för att rätt beslut ska fattas. Experter och sakkunniga tar över; kanske är det lika bra att vi röstar på dem istället för politikerna?
Vi medborgare har inte ork att engagera oss i alla komplicerade globala frågor. Några av oss kommer att skrapa på ytan, och fördjupa sig i enstaka diskussionsämnen, men det blir svårt att sätta sig in i allt. Däremot kan vi se till att vårt närområde fungerar, och att våra nära och kära har det bra.