Frågan är lika gammal som demokratin; Platon menade att enbart de ”rättrådiga” skulle få delta i statens styrning. Även idag finns det kritik mot den allmänna rösträtten. Bör folk som inte vet skillnaden på liberalism och konservatism delta i det politiska livet? Många har tydligen inte ens en aning om vilka som sitter vid makten.
Det är ingen naturgiven rättighet att få rösta, menar de kritiska. Medborgarna bör ha vissa baskunskaper innan de går till valurnorna. De politiskt aktiva bör helt enkelt vara bevandrade i politiken, precis som rörmokaren bör kunna dra rör. Allt i logiken och de enkla svarens namn. Men vi bör fråga oss vem som ska bestämma vilka förkunskaper medborgarna bör ha?
Jag har hört argumenten om att inskränka rösträtten från både vänster och höger, bägge falangerna tror sig kunna vinna fördelar på dylika reformer. Riksdagens 4%-spärr är ett barn av liknande teorier. Det handlar om att stänga pöbeln ute, att inte släppa in de obehöriga. Och ytterst är det makthavarna – de rättrådiga – som bestämmer vilka som är behöriga eller ej.
Nej, varken demokrati eller rösträtt är naturgivet, INGET är naturgivet, inte ens liv och hälsa. Om vi betraktar människan blodiga historia så bör vi utan tvekan vara lika rädda om våra sköra demokratiska system som om våra liv. Annars tar de rättrådiga över staten. Och då kommer allt att bli rätt – precis hela tiden. Rätt åt helvete.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, rösträtt, val, rösta, allmän rösträtt
