Efter att ha betraktat duellen mellan presidenten Obama och utmanaren Romney i den amerikanska valrörelsen så är det generella intrycket att Obama gav ett lite trött och oengagerat intryck, medan Romney flera gånger lyfte debatten.
En av Obamas svagheter handlar om att han har ganska svårt för debatter, han vill helst stå ensam och predika inför de redan frälsta, men när man har chansen att betrakta honom under förstoringsglaset så blir intrycket inte lika överdådigt.
Medan Romney närmast har omvända egenskaper, han ger bättre intryck vid en debatt än när han håller tal till sina egna. En svaghet hos Romney är religiositeten, där vinner han få storstadsröster, möjligen kan urbana människor proteströsta på honom, om den sittande presidenten framstår som alltmer lam och regeringsoduglig.
Obamas andra svagheter handlar om politiken, som jag redan varit inne på tidigare här på bloggen. Han har fortsatt i Bush fotspår, mer militära utgifter, undantagslagarna från 2011 är kvar, liksom Guantanamo Bay – trots att han lovade något helt annat. Obamas sjukvårdsförsäkringssystem blev tillika misslyckat. Lägg därtill långkonjunktur, arbetslöshet, nedläggningar och enorma budgetunderskott, som ingen verkar ta tag i.
Egentligen borde väl Romney vinna på walk over, men Obama ÄR populär och många ser honom fortfarande som en förändringens man, trots att han inte gjort något i den riktningen. Hans karisma och retorik kommer möjligen att överleva hans politiska gärning.
Sammanfattningsvis serverar Obama statliga lösningar medan Romney omfamnar den amerikanska drömmen, med privata och självständiga initiativ, i kombination med tunga erfarenheter från näringslivet, något som Obama tyvärr inte kan ståta med.
Dessutom är Romney presidentlik och statsmannamässig, egenskaper som icke är att förakta i dylika sammanhang. Det blir en tuff match ända in i slutet.
Personligen vill jag inte lyfta fram mormonen Romney som en försvarare av mina ideal; bägge kandidaterna är etatister, dvs de vill bibehålla statens makt över medborgarna och inte skära ner på försvarsbudgeten. Men jag skulle ändå välja utmanaren än den misslyckade presidenten. Politik handlar ju ofta om att välja det minst dåliga alternativet.
