2016 var året då USA och Ryssland i större utsträckning fjärmade sig från varandra. 2017 kan istället bjuda på mer förbrödring och samarbete. Krim får status av någon slags autonom republik, och Ukrainas östra provinser får lite mer självstyre. Ryssland släpps åter igen i den ekonomiska gemenskapen och landets urusla finanser får en liten skjuts framåt.
Vi får också lära oss att det inte spelar någon roll om USA:s president är cool, har snygga kostymer och håller mysiga tal – om han inte lyckas genomföra någonting. Kanske kan en mer omodern och burdus president lyckas med fler saker i den verkliga världen, där du och jag lever? USA:s ekonomi stärks, skatter sänks och reformer påbörjas, fler företag väljer att investera i landet.
IS-terroristerna marginaliseras. Assad behåller makten i Syrien och det långa arbetet med att bygga upp landet återupptas. Västländerna bistår med pengar och resurser. Och vi ser minskade flyktingströmmar från regionen. Däremot blir det fler terrordåd i västvärlden.
Iran blir allt mer en regional stormakt. Relationen till USA fortsätter att normaliseras. Saudiarabien åker sakta ut i kylan, det låga oljepriset tär på ekonomin, vi hör fler röster som menar att landet stödjer terrorism och islamofascism.
Kina och USA hamnar i hårda förhandlingar gällande handel länderna emellan. Kinas ekonomiska tillväxt minskar ytterligare och normaliseras. Oroligheter blossar upp i diverse provinser. Vi ser ett mer splittrat Kina, och det är svårt att förutsäga vart landet egentligen är på väg. Japan växer långsamt till en stormakt i regionen; man stärker armén och vi hör mer auktoritära tongångar.
Bankkriser i Tyskland och Italien. Britterna påbörjar arbetet med att lämna unionen. Ungrare, polacker, tjecker och slovaker bidrar också till mer splittring, då de inom fler olika områden väljer att gå sin egen väg. Bryssel tappar allt mer makt.
I Sverige blir det närmast en repris av det gångna året, politiskt dödläge, en vilsen regering och en opposition som är lika vilsen. Vi ser ett visst uppvaknande och konkretisering av landets problem, men det är försent. Det blir problem med ghettofiering och kriminalitet i flyktingkrisen spår. Polisen står inför stora utmaningar, likaså skolor, sjukhus och socialförsäkringssystemet. De politiska partierna har inga svar, och intresset för politiska lösningar kan få sig en törn. Möjligen får vi se ett yrvaket civilsamhälle komma på fötter?
Vi ser en fortsatt mediekris, då papperstidningar tappar läsare och gammel-TV tappar tittare. Rapporteringen från ledarsidorna är ömsom vilsen, ömsom hätsk. Något stort mediehus kan gå i konkurs, och räddas av staten. Allt fler traditionella medier blir beroende av offentlig finansiering. Vi ser början på en långsam upplösning av agendajournalistik och PK-värderingar. Nya alternativa medier är på frammarsch.
Cypern återförenas efter att ha varit delat sedan 1974, då turkiska trupper ockuperade den norra delen. Förhandlingarna har intensifierat under de senaste åren, och målet är återförening under 2017.
