Pratade med vår gode vän bankchefen idag, han är chef på ett lokalkontor här nere på Cypern, kanske inte världen mest avundsvärda jobb för tillfället. Samtalet gick givetvis in på krisen och dess efterskalv. Bankchefen menade att cyprioterna levt över sina tillgångar de senaste 10 åren, man har belånat sig för att köpa hus, bilar, hemelektronik, resor etc etc.
Och nu måste man betala notan.
Många har blivit arbetslösa, de kan inte betala av lånen och amorteringarna. Och där sitter de med huset fullt av onödiga prylar och ett tomt bankkonto. Det kommer en stor förändring nu, och man måste hitta tillbaka till hur det var för 10 år sedan, då man inte levde ett lika yvigt liv.
Tanken slog mig att cyprioterna egentligen beter sig precis som svenskar, tyskar och holländare, ty vi lånar ju också friskt för att kunna konsumera och bo flott. Hus och prylar kostar dessutom mer i norr, och belåningen är förmodligen högre i snitt. Skillnaden är att nordeuropéerna fortfarande har kvar sina jobb.
Så, det här pratet om att leva över sina tillgångar handlar egentligen bara om cashflow. När man kan betala alla lånen, då är man per definition inte överbelånad. Men om man av någon anledning plötsligt får en lägre inkomst, och inte kan betala alla sina lån, då lever man över sina tillgångar.
Det handlar alltså om arbetsmarknaden, om det finns många arbetstillfällen eller ej. Att man lånar till boende och konsumtion är i sig självt inte ett problem. Eller är det det? Ska hela våra liv finansieras med banklån?
Cyprioterna har åtminstone något att hitta tillbaka till, ty överbelåningen är ett tämligen nytt fenomen här. Medan resten av européerna har varit överbelånade i decennier. Vi ser inte längre någon utväg.
Att låna för att köpa bostad i Sverige är närmast en självklarhet. Kvadratmeterpriser, renoveringar, räntor och amorteringar är ofta det självklara samtalsämnet mellan bekanta. Boendet är så dyrt att ytterst få har råd att köpa utan lån. Men så behöver det inte vara, det är inte skrivet i sten att en villa ska kosta 4-5 miljoner. Det är inte heller skrivet i sten att 50% av våra totala löner ska gå bort till olika skatter, så att vi inte kan spara och lägga undan.
Så länge vi adderar till överbelåningen så ökar hela tiden risken för en fullständig systemkrasch. För vad händer om Svensson en dag inte skulle ha råd att betala sina lån? Banker skulle gå omkull, bostadspriser rasa, och konsumtionen falla med arbetslöshet och depression som följd. Det är ungefär vad som hänt i Sydeuropa.
Det är ett skört system vi lever i. Och ju mer politikerna är inne och petar på olika detaljer desto värre blir det. Det är ju inte riskfritt för en bank att låna ut miljoner till låg- och medelinkomsttagare. Ändå gör bankerna det, och till en extremt låg ränta dessutom, och med dålig säkerhet. Varför?
I ett ekonomiskt system som inte vore så politiskt styrt skulle en bank knappast låna ut till dylika villkor, följdaktligen skulle folk inte heller ha råd med bostäder som kostade flera miljoner, vilket skulle hålla priserna nere, långt under dagens nivåer.
Det var lättare att separera kyrkan och staten – än att separera staten och bankväsendet. Men det kommer att bli nödvändigt, om vi inte vill fortsätta att leva i en låtsasekonomi med påhittade priser och fantasibehov. Där allt en dag kan försvinna, när vi vaknar upp från den angenäma drömmen.
