Varken Barack Obama eller John McCain har gjort några större avtryck inom det privata näringslivet. McCain arbetade några år på 80-talet som vice PR-chef på svärfaderns företag Hensley & Co, i skarven mellan den militära och politiska banan. Han verkade mest nyttja sin fina titel för att skaffa sig allierade inför senatskarriären. Måhända var det brist på affärsvana som bidrog till slarvet med ekonomin under primärvalen 2007, han fick i princip börja om från början med en begränsad budget.
Obama var mestadels verksam inom frivilligorganisationer innan det politiska engagemanget, och har dessutom lagt ner många år på studier, då han både är statsvetare och jurist. Obama arbetade en kort tid som redaktör på Business International Corporation och som jurist på Davis, Miner, Barnhill & Galland. Han har aldrig haft en fast roll inom näringslivet, men lyckades skapa ett välskött valmaskineri som t.o.m överrumplade Clinton i primärvalen.
Om vi tittar på de övriga kandidaterna, Ralph Nader (oberoende) , Bob Barr (libertarianska patiet), Chuck Baldwin (konstitutionella partiet) , Cynthia McKinney (gröna partiet) så ser det också ganska illa ut, förutom Barr som är vd på en advokatfirma specialiserad på konstitutionella frågor. Verksamheten är iof delvis finansierad genom donationer.
Kanske är det ändå McCain som har störst erfarenhet av affärer, då han trots allt lever i familj som driver ett framgångsrikt företag. Frun Cindy är styrelseordförande, och sonen Andrew enonomichef på Hensley & Co.
Det ser mörkt ut även på hemmaplan, när vi skärskådar t ex Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt; båda har begränsade erfarenheter från näringslivet, de har mestadels levt och verkat inom politiken och närliggande organisationer.
Vi bör fråga oss om inte våra ledare borde ha MER erfarenhet av företagande och entreprenörskap? Det är trots allt det privata näringslivet som utvecklar världen, med innovationer, varor, tjänster, anställda, löneutbetalningar – och skattemedel som ett resultat av allt detta. Utan näringslivet skulle vi fortfarande åka åsnekärra utmed leriga landsvägar, och vi skulle aldrig ha hört talas om bilar, datorer eller iPodar.
De flesta politiker lever av offentliga medel och donationer, pengar som samlats ihop frivilligt eller med tvång. Få har varit med att skapa varor eller tjänster som konkurrerat på fria marknader, där kunder medvetet valt och köpt deras produkter, utifrån behov och väldefinierade krav.
Likt forna tiders aristokrater håller de sig borta från krämarnas, månglarnas och nasarnas domäner. I en värld där marknadsplatsen är viktigare än både slott, kyrka och kasern – styr fortfarande knekten, klerken och prinsen.
Själv skulle jag föredra att personer som Sergey Brin, Steve Jobs eller t o m Bill Gates slog sig in på den politiska banan. De har alla banat nya vägar, öppnat nya dörrar, och gjort det omöjliga möjligt – och borde vara kvalificerade för jobbet – ty det är dylik magi publiken förväntar sig. Dagens politiker saknar fundamental förståelse för de verksamheter som skapar vår välfärd. Hur ska de då värna sina medborgare, styra vårt land, eller ens gissa sig till vad samhället behöver?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, Obama, McCain, USA, presidentvalet, politiker, politikervälde
