Vid det här laget har de flesta insett att förslaget om bankkontoskatt var det mest idiotiska tilltag som EU-politikerna någonsin kläckt ur sig. Med ens så förlorade alla europeiska banker sin trovärdighet.
Bankväsendet vilar på en mycket instabil grund; det räcker med att några få procent av kunderna tar ut sina pengar samtidigt så rasar hela systemet. En dylik bankrusning kan bli följden när de cypriotiska bankerna öppnar imorgon.
Även om det cypriotiska parlamentet röstade nej till förslaget, så är blotta möjligheten att konfiskation kan ske tillräckliga skäl att rensa bankkontona.
Så, vad händer nu? Kommer de cypriotiska bankerna att öppna imorgon? Så kan de rika ryssarna ta ut sina pengar och placera dem i Frankfurt och Luxemburg istället. Och allt tal om maffia och penningtvätt kommer plötsligt att tystna.
Tänk att ett nödlån ska kosta mer än värdet av själva lånet?
Om den cypriotiska regeringen bedömer läget så allvarligt att bankerna inte kan öppna imorgon – pga risken för bankrusning – så blir de tvingade att lämna eurosamarbetet, och trycka upp egen valuta för att försörja bankväsendet och den offentliga ekonomin.
Risken är inflation, att de nya pengarna förlorar i värde och att det ekonomiska läget på Cypern blir instabilt under en tid framöver. Samtidigt har Cypern en unik situation där man nyligen påträffat stora gasfyndigheter i havet söder om ön, och fortsatta provborrningar pågår. Möjligen kan detta, och banden till den forna kolonialmakten Storbritannien och pundet stärka den nya valutan initialt.
Rider man ut stormen kan öriket fortsätta med sin oberoende bankverksamhet och lågskattepolitik, vilket visat sig vara omöjligt inom EU.
Fler länder kan följa efter, de går i konkurs,rekonstruerar med en ny valuta och devalverar sig ur krisen. Utträdena kommer att kosta Tyskland enorma summor, landet som stått för merparten av nödlånen. Man kan väl lugnt säga att det var dåliga investeringar. En typ av investering man aldrig skulle ha gjort utanför EU-samarbetet.
