Jag hör regelrätta rasistiska idéer som vädras i flyktingkrisens spår, det kan vara frimarknadsdebattörer som Stefan Molyneux, eller vänner hemma på middag. Det pratas om att folk från Mellanöstern inte har lika hög IQ som västerlänningar, att de tillhör en annan ras predestinerad att misslyckas etc etc.
Även om jag problematiserar flyktingkrisen här på denna blogg, och ibland inte håller med alla som vill öppna sina hjärtan på vid gavel – så kommer ni aldrig höra från mig att vissa folk är sämre än andra på grund av sin genetik. Det är rasism. Och kanske är det så att vi har ropat rasist så ofta att vi missar det när det verkligen gäller?
För det första så tillhör folket i Mellanöstern inte någon specifik ras. Historiskt sett så är det en blandning av fenicier, greker, romare, judar och perser, kurder etc, sedermera även araber, därefter ottomaner och kanske till och med en och annan nordeuropé som kommit med korsriddarna, venetianarna eller ottomanerna. Vi kan inte prata om en speciell ras. Det är en salig blandning av människor och olika kulturer.
Vi kan inte heller hävda att den här blandningen av folk skulle vara predestinerad till en längre IQ. Vi vet att många idéer, uppfinningar och tankar härstammar från den här regionen, som varit mycket framgångsrik under långa perioder i historien. Syrien var dessutom en av kristenhetens kärnländer, en del av det romerska-östromerska imperiet, och faktiskt på många sätt en del av vår egen kultursfär.
Vi vet också att frihet, öppenhet, tolerans, demokrati och fria marknadskrafter bidrar till dynamiska samhällen, där nya idéer och tankar frodas. Nu vet jag att en del socialister skulle hävda motsatsen, men statistiken är överväldigande i fördel för de öppna samhällena.
Det är också ett välkänt faktum att de flesta av Mellanösterns olika stater saknar dessa förutsättningar. Klanvälde, korruption, orättvisor och intolerans frodas. Det blir svårt för den som vill vända och vrida sina tankar och idéer. Så antingen låter de bli, eller flyttar någon annanstans. Istället för att angripa någons genetiska uppsättning kanske vi ska titta på hur dessa samhällen fungerar.
Apples gamle frontfigur Steve Jobs var halvsyrier, hans far hette Abdullah och växte upp i Homs. Hade Jobs lyckats bygga världens största teknikföretag om han bott i Syrien? Inte säkert. Det finns en stor och framgångsrik persisk kommun i Kalifornien, hade de lyckats lika bra om de stannat i Iran? Hur kommer det sig att Israel är ett av världens mest framgångsrika länder, när deras grannar är raka motsatsen? Handlar det fortfarande om genetik? Eller handlar det om hur vi organiserar våra samhällen och vår kultur?
Genetiskt sätt är vi människor ganska lika. Det finns givetvis variationer av det vi kallar IQ hos diverse folkgrupper, med de inhemska och individuella variationerna är tillika också stora. I vår kosmopolitiska värld kanske jag finner mer samhörighet med min indiska kollega på jobbet än min granne, ty jag delar fler gemensamma intressen och yrkesmässiga erfarenheter med kollegan än med grannen. Vi är alla olika, och vi är alla människor.
Avslutningsvis vill jag också tillägga att vi ska vara oerhört stolta över vår framgångsrika västerländska kultur, vi ska värna den, och låta den frodas.
