Vi fick en borgerlig minoritetsregering, och sd kom in i riksdagen. Om vi betraktar valet generellt så är Sverige ett delat land, med starka vänsterfästen i norr, borgerliga sympatisörer i mitten, samt starka SD-röster i söder.
I Stockholms riksdagsvalkrets backade moderaterna preliminärt med två mandat. Det är ingen hemlighet att intelligentian bor i storstäderna, det är här vi har storföretagens huvudkontor, myndigheter, riksdag och departement. Och kanske finns här ett mer grundmurat ideologiskt intresse kring politiken. Stockholmarna har straffat moderaterna trots stabil ekonomi och god hantering av finanskrisen. Varför? Det är med all säkerhet FRA-debatten som spökar. Man har svårt att förlika sig med att våra trygga socialliberala allianspartier genomfört en dylik styggelse. I resten av Sverige har moderaterna ökat rejält.
Mittenpartierna har levt i skuggan av Reinfeldt, de måste lyfta fram fler intressanta personligheter, samt ha en egen komplett politik, och inte enbart specialisera sig på skolan, småföretagen etc. Det saknas dessutom en fullödig liberal/frihetlig röst i alliansen.
Socialdemokraterna backar, och det tror jag dels handlar om en allmän trend att folk inte längre är så intresserade av röda fanor och klasskampsretorik, och dels handlar det om en svag partiledare i kontrast mot en skicklig och regeringsduglig borgerlighet. Samt att samarbetet med Ohly av många socialdemokrater betraktas som en blasfemi. S är fortfarande stora, och nu börjar förnyelsearbetet på riktigt. Sahlin sitter förmodligen inte kvar mandatperioden ut, och medlemmarna kommer att kräva att s kliver ur det rödgröna samarbetet som lett till detta enorma valnederlag.
Sverigedemokraterna är valets stora skräll. De är framförallt ett provinsiellt fenomen, när partiledningen intervjuades under valnatten noterade jag att inte en enda talade rikssvenska. I söder har de vunnit över 10% och i Stockholm strax över 4%. Sd har under många år vuxit sig starka utanför parlamentets vakande öga. Och nu när de passerar riksdagsspärren så görs det med besked, de är t.o.m större än v och kd. Nu är det svårt att stoppa dem, ty de har en etablerad struktur och god väljarbas. Jag är ingen anhängare av 4%-spärren, och nu ser vi tydligt hur farlig spärren är. Hade sd kommit som 1%-parti el.dyl hade vi tagit debatten med dem för länge sedan, och förhoppningsvis dragit ner byxorna på dem. Nu är det för sent. Åkesson vill givetvis samarbeta med alliansen, men inviterna blir nog obesvarade.
Valets andra skräll är miljöpartiets framgångar i framförallt storstadsregionerna. Om jag inte minns fel har de haft ännu högre siffror i opinionsundersökningarna, men vi får inte glömma att koldioxidfrågorna inte längre har samma dignitet, efter Climategate och skandalerna i IPCC.
Reinfeldt som är en duktig strateg bjöd in miljöpartiet till samarbete redan under sitt tacktal på valnatten. Och nu ligger bollen hos dem. Vill de ta ansvar för Sverige, eller är det dags för en skakig åktur med risk för nyval? Mp är än så länge kallsinniga, men notera att de inte har så mycket att förlora på ett samarbete med alliansen, ty den rödgröna koalitionen kommer förmodligen ändå att spricka när socialdemokraternas strateger gjort klart sin eftervalsanalys. Ute i kommunerna har mp samarbetat med såväl borgare som vänsterblocket. Det är makten de vill åt, och nu är den inom räckhåll.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, miljöpartiet, sverigedemokraterna, val2010, valresultatet, valet, val 2010
