Forskare kan numera spåra stora utsläpp av metan redan under romersk tid, dessa avtar under tidig medeltid, men fortsätter sedan att öka fram till våra dagar.
Naturliga källor till metan i atmosfären är exempelvis skogsbränder, bakterier i våtmarker. Mänskliga aktiviteter som ger upphov till gasen är risodlingar, åkrar, skogsskövling och förbränning av kol.
Metan är en s k växthusgas, som anses leda till den s k växthuseffekten, som först ansågs bidra till global uppvärmning men numera till allehanda olika klimatförändringar. Tidigare har klimatforskarna koncentrerat sig på koldioxid, men numera verkar metanet ta över uppmärksamheten.
Det finns två lustiga anomalier i det här resonemanget som kan vara värda att betrakta, dels är det våtmarks-argumentet, att träsk skapar metan. Notera att människan under sin korta tid på jorden dikat ut enormt många våtmarker, framförallt under de perioder som artikeln refererar till. Detta borde ju lett till mindre utsläpp av metan? Ändå ökar metanet, människan måste ha släppt ut enorma mängder för att kompensera för detta bortfall.
En annan intressant notering är ju att om metanet ökat drastiskt redan från romersk tid (då den mänskliga påverkan var betydligt mindre än idag) ja, då får vi möjligen anse att mänsklig aktivitet här på jorden är närmast omöjlig, eller åtminstone mycket svår.
Åkrar, fält och förbränning är ju själva kärnan till mat och värme som alla människor behöver. Och om denna aktivitet ger utslag redan för 2000 år sedan, då får vi nog konstatera att jorden är för skör för oss.
Endast jägare och samlare kan leva utan att påverka klimatet negativt, och för att resurserna ska räcka för denna primitiva ekonomi måste vi decimera jordens befolkning med ca 99%…
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om miljö, metan, koldioxid, global uppvärmning, växthuseffekten
