Ovanligt tunna spridda skurar, så skulle man kunna benämna medias bevakning av FRA-debatten. Idag ser vi kritik mot lagförslaget på SVD:s ledarsida, däremot hittar jag inte artikeln på nätet. Hittills har Expressen varit bäst på att kritiskt granska fenomenet, även om även Aftonbladet hade en notis häromdagen. DagensPS drar också sitt strå till stacken, och förmodligen finns det en handfull andra artiklar och notiser som jag missat. Men om man jämför med den veritabla bloggbävning som skakat Sverige under de senaste dagarna så sitter gammelmedia i gungstolen med presstödshatten på sned och halvsover. Sydsvenskan noterar fenomenet i bloggform, men gör ingen större sak av det.
Om vi ska uppfatta de traditionella mediernas bild som sanningen eller verkligheten – då har vi redan förlorat vår yttrandefrihet och vår integritet. Att tidningar, radio, TV inte står upp när det blåser kallt är ett jättelikt svek mot folket. Att regering och riksdag inte ställer upp är givetvis sju resor värre, men nu vet vi, gammelmedia duger bäst till att samla ihop drev och jaga politiker som inte betalt TV-licensen, eller anlitat svart städhjälp. Rent juridiskt är detta småförseelser, som var och varannan medborgare gör sig skyldig till någon gång i livet. Att jaga livet ur kändisar som supit för mycket eller gift/skilt sig hör också till specialiteterna. Samt att på ledarsidorna dividera om hur mycket eller lite a-kassan ska justeras.
De fundamentala ideologiska debatterna eller frågeställningarna lyser ofta med sin frånvaro. Hur ska t.ex staten agera gentemot medborgarna? Ska staten få avlyssna alla medborgare jämt och ständigt utan skälig misstanke eller beslut från åklagare? Är det rätt och riktigt? Varför ska staten kontrollera och registrera oss? Ingår detta i statens uppgifter? Vilka är statens uppgifter?
När ingen ifrågasätter makthavarnas agerande ruttnar äpplet inifrån. Det är klart att politikerna tillslut blir maktfullkomliga, när inte ens media kommer med relevant kritik. Alla yrkesgrupper vill främja sin verksamhet, öka sina privilegier och sina löner. I det privata näringslivet finns det alltid ett motstånd, dels mellan olika yrkesgrupper, branscher, konkurrenter och dels mellan fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, intresseorganisationer etc.
Politikerna möter inte alltid denna naturliga friktion, en ny lag slinker lätt igenom i sommarvärmen när medborgarna sitter och tittar på fotbolls-EM, och reportrarna funderar på vilka kändisar som gjort bort sig under veckoslutet. Medan ledarredaktionerna har problem med luktsinnet, nosar hellre på detaljer istället för helheten, och plötsligt tappar de spåret helt och hållet.
—
Andra röster:
Opassande, Oscar Swartz, Janne Pettersson, Anna Troberg, Stationsvakt, Erik Laakso, Farmor Gun, WitchBitch, Mina Moderata Karameller, Som jag bäddar, Joakim Hörsing, dyslesbisk, brygubben, Kamferdroppar, projO, projO igen, Motpol, Röd Libertarian, Svensson, Drottningsylt, andra sidan, Skalleper, Björn Wadström, Peace Love and Capitalism, Christian Engström, Trottens betraktelser, Enligt min Humla, Anders Mildner, Henrik Alexandersson, HAX igen, Johan Ronström, Humblebee, The Real Mymlan, Isobel text och verkstad, Onsdag, Se till vänster där går en arab, Bloggen Bent, Magnus Andersson, Kost och hälsa, Pophöger, Nihao Kenny, Endemoniada, Esbati, Erik Hultin, Hanna Wagenius, Per Hellqvist, Tommy K Johansson, Caught in the Act, Loci.se, Biology and Politics, några av alla inlägg från det senaste dygnet.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, FRA, FRA-lagen, avlyssning, media, nyheter
