Sedan några månader tillbaka sitter jag som ordförande i en kooperativ verksamhet. Vi är ett antal föräldrar som driver en förskola tillsammans, vi har en styrelse, en förskolechef och anställda som ansvarar för den pedagogiska verksamheten. Förskolan drivs ideellt, styrelsen tar inte ut lön, alla pengar går tillbaka in i verksamheten, vi sparar dessutom en summa för framtida problem och utmaningar.
Frid och fröjd tänkte jag. Det här måste väl ändå vara höjden av rättvisa och medbestämmande. De anställda erbjuds högre löner än snittet, och vi är flexibla vad gäller egna idéer, initiativ, vidareutbildningar etc. Inget ska fattas verksamheten, våra barn ska få en bra start i livet, och personalen ska tas om hand; vi vill bara det bästa åt alla.
Ändå uppstår en rad problem. Jag tänker inte ge mig in på detaljer, ty det vore oetiskt, jag kommer att prata i generella termer.
Vi har svårare att rekrytera personal; föräldrakooperativ har rykte om sig att vara struliga och ”snackiga”. Föräldrarna anses lägga sig i personalfrågor. Personalomsättningen är därför ofta högre i ett kooperativ.
Föräldrarna har svårt att hålla sams, ibland bråkas det om skitsaker. 50 viljor, en styrelse och en förskolechef. Ibland glömmer folk hur verksamheten fungerar, att allas idéer inte kan prövas, stötas och blötas i det oändliga, ty det skulle få negativa konsekvenser för den dagliga verksamheten.
Även om beslutsvägarna är korta så tar allt väldigt lång tid. Styrelsen träffas en gång i månaden, ofta tas samma punkter upp gång på gång. Inget händer, vi är alla upptagna småbarnsföräldrar och glada amatörer.
Ni som är aktiva i föreningar el dyl känner säkert igen er. Man känner sig ofta bakbunden och förvandlas till fixare, hantverkare, terapeut, och mötesräv.
Ibland funderar jag på om en privatisering inte skulle vara bättre? En proffsig styrelse som har tid, samt en vältrimmad organisation som tar tag i saker. Bättre stöd för lärarna, samt mer professionalism både vad gäller små och stora frågor.
Kapitalism kontra gemensamt ägande?
Ja, det är lätt att kritisera kapitalismen, företagarna och direktörerna – men i realiteten är alternativen få. Att stat och kommun driver verksamheten är inte heller ett alternativ; här finns en märklig naturlag som säger att allt som drivs offentligt blir dyrare. Jo, det är faktiskt sant. Att spendera andras pengar för andras räkning blir aldrig effektivt. Vi driver vår förskola på ett bättre sätt och billigare, än de kommunala alternativen. Personalen har dessutom högre lön, goda fackliga avtal, bättre möjlighet till vidareutbildning samt fler restaurangbesök, presenter etc.
Exempel på statlig ägande och drift av företag syns tydligast hos marxism-leninismens katastrofala samhällsexperiment i Sovjetunionen mm. Politiker blir satta att driva företag, och de sitter ofta ännu längre från verksamheten än kapitalister och entreprenörer. Ur arbetarnas perspektiv byter man blott slipsar på gubbarna på kontoret. Medbestämmande, inflytande och kontroll över vardagen finns ej, ty femårsplaner ska uppfyllas eller andra politiska mål, beslut som tas långt över huvudet på de anställda.
Därför är ett kooperativ bättre, som jag ser det, men knappast bättre än ett privat företag. Kanske är det därför vi så sällan ser arbetskooperativ och gemensamt ägda arbetsplatser? Kapitalismens kanske största förtjänst är att risken flyttas från arbetare till kapitalist; arbetarna får sin lön varje månad, men det är inte säkert att kapitalisten kommer att tjäna ett öre på verksamheten.
Det finns alltid en risk när företag satsar på något nytt, ändrar verksamhetens inriktning, lanserar nya produkter el dyl. Det är sällan vi pratar om de misslyckade kapitalisterna, vars idéer och pengar försvinner eller knappt bär sig. Om det vill sig väl får kapitalisten igen sina pengar hundrafalt, och kan satsa på nya idéer, nya företag och återinvestera. Allt detta skapar fler arbetstillfällen, välfärd, samt skatteintäkter, ty staten mjölkar alla verksamheter på pengar flera gånger om.
Största problemet med ett kooperativ är att vidareutveckla verksamheten, expandera, bli större och skapa fler jobb. Det är alltför många kockar inblandade för att det ska gå smärtfritt, många är nöjda som det är. Och det är väl en högst respektabel tanke, men om alla hade tänkt så hade vi fortfarande ätit sill och potatis sju dagar i veckan och bott i skjul med grisar och höns. Därför är kapitalismen så kraftfull, det är viljan, modet och risken som skapar allt från Coca Cola, Hamburgare till dialysapparater och kretskort.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, kapitalism, kooperativ, antikapitalism
