Efter en dom i en skiljenämnd beslutas det om extra avgifter på digital lagringsmedia, t ex externa hårddiskar, USB-minnen etc. Detta görs för att kompensera artister för eventuellt inkomstbortfall vid privatkopiering.
Åtgärden är felaktig på flera sätt, för det första kan man inte räkna med att alla medborgare lagrar upphovsrättskyddat material på sina hårddiskar, och för det andra så bör inte artister kompenseras via tekniken – utan de bör tjäna pengar som andra yrkesutövare, genom att utöva sin yrkesroll.
Det är tillika svårt att beräkna eventuellt inkomstbortfall för artisterna, eftersom folk inte längre köper CD-skivor etc som man gjorde för ett antal år sedan. Vi kan inte konservera musik- och filmbranschen så som den såg ut på 90-talet.
Om snabb nedladdning via internet är en möjlighet – och den variant som konsumenterna föredrar – så borde film- och musikindustrin satsa på den modellen. Det är inte förrän på senare år som branschen tagit steget ut på nätet, och fortfarande är priserna höga på nedladdningsbara produkter, trots att man slipper producera och distribuera fysiska varor.
Piratkopierade produkter är inte bara gratis, de är även mer lättillgängliga och enklare att ladda ner än motsvarande betalprodukter. Det medför att även folk med betalningsvilja ibland väljer piratkopierat.
Och nu ska musik- och filmbranschen kompenseras för sin senfärdighet och brist på en hållbar affärsidé.
–
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, piratkopiering, nedladdning
